PG Thelander

I full galopp! Hästen dundrar fram i naturlig storlek. Det går med en sådan väldig fart att dess ryttare har fullkomligt tappat kontrollen. Ingenting stämmer och tyngdlagen gäller inte här. Medan ryttaren saknar styrka och styrsel – mest påminner han om ett småbarns ivriga huvudfoting – tycks hästen ha hoppat ner från någon piedestal ute på stan. Det har den också, närmare bestämt den vid Gustav Adolfs torg, där PG Thelander brukade promenera från sitt hem på Kungsholmen till Konstakademien.

• Jag försökte krympa våldsromantiken med kungar och potentater, berättar han, som långt före alla andra synade uppblåst manlighet med sina detroniserade gubbar. De ömkansvärda.

Att låna och citera konsthistorien på ett anarkistiskt och surrealistiskt vis är Thelanders metod och konstnärliga livsluft. Det handlar om möten med konstnärer: Giotto, della Francesca, okända och anonyma, ryska avantgardister, pop-konstnärer och inte minst Robert Rauschenberg. Från Dubuffet ”stal” han den bortkomna ryttargestalten (Dubuffet blev smickrad).

På Konstakademien blev det mycket modellmåleri. Det var inget för Thelander som behövde liv. Det fick han på skolans grafikavdelning som höll till på det då sjudande Skeppsholmen med det nyöppnade och Pontus Hultén-drivna Moderna Museet. Rörelse i konsten, De fyra amerikanarna, kvällarna, öppenheten och diskussionerna inspirerade. ”Allt var nytt!”

Mitt på hästen syns de ryska bokstäverna BANI. Badhus. Ordet såg han på en målning av ryske avantgardisten Nikolaj Punin.

• Det vardagliga och banala är det som intresserar mig mest. Jag fastnade för typsnittet, typografin. Den har inget med innehållet att göra. Ett banalt element till målningen men ett typografiskt vackert ord.

Det enkla, det uppenbara och mänskliga, det runt hörnet är det som driver vardagspoeten Thelander. ”Banalitet är ett vackert ord”, säger han. Han undviker det uppstyltade och det pompösa.

1959 började P G Thelander Konsthögskolan. Hans föräldrar var kulturellt intresserade och prenumererade på Konstrevue, vilket var nog så viktigt. På skolan gick även Lena Cronqvist, Olle Kåks och Jan Håfström.

•   Det är skönt att måla en hink som är trasig och bucklig på ett trompe l’oeil-artat sätt. Jag har blivit ganska naturalistisk på senare år. Just nu intresserar jag mig för sopcontainrar och soptunnor. För närvarande är jag på jakt efter en asfaltsmaskin. Det blir jättevackert.
  

• Man förväntas vara en patriark när man blir gammal. Jag känner mig nollställd som konstnär, man kan låta det gamla vara och se framåt. Det gör jag idag.

PG Thelander är målare, skulptör och grafiker och växlar gärna mellan de olika teknikerna. Han är särskilt skicklig och är representerad på alla större museer i Sverige och flera i Norden i London, Paris, Dresden, Mexico City, New York och San Francisco.