Wim Wenders

Wim Wenders är mannen bakom filmsuccéer som ”Himmel över Berlin”, ”Buena Vista Social Club”, ”Paris,Texas” och ”Pina”. Dessutom är han hjärnan bakom ikoniska videor med bandet U2 och han skriver texter och målar i olja. Allt detta tillsammans med en lång rad fotoutställningar på prestigefulla museer gör Wim Wenders till vår tids universalgeni.

De flesta av Wenders fotografier tas under hans privata resor och när han letar efter inspelningsmiljöer till sina filmer. Det var också så som Wenders intresse för fotografi som konstform vaknade när han 1983 reste runt för att leta efter passande miljöer till sin film "Paris, Texas". Sedan dess har han alltid kameran redo på sina resor till jordens alla hörn och har fångat allt ifrån en ensam bänk i Hiroshima till ett Dennis Hopper inspirerat gathörn i Butte, Montana. En förutsättning för att han ska kunna ta intressanta bilder är att han är ensam och utan mobiltelefon. Inte förrän han är helt ensam på platsen kan han fokusera på sin bild och sitt motiv. Han menar att det är svårt att ta en bra bild i närvaron av andra människor eftersom vår uppmärksamhet automatiskt dras till den andra personen. Samma sak gäller betraktandet av bilder - så fort en människa finns med i motivet så dras våra blickar dit och vi tenderar att missa omgivningarna.

Wim Wenders växte upp i Tyskland där han studerade medicin och filosofi på universitetet. 1966 flyttade han till Paris med drömmar om att bli konstnär. Istället för att måla spenderade han sin mesta tid på biografer runtom i staden, under en period kunde han se fem eller sex filmer per dag. Han blev besatt av film och efter ett år reste han tillbaka till Tyskland för att studera filmvetenskap. Under de senaste 40 åren har han sedan flyttat fram och tillbaka mellan Europa och USA. Under perioder på 1980- och 1990-talet levde han i New York och Los Angeles och numera finns hans hem i Berlin.

Wim Wenders lär ha sagt: “When you travel a lot, and when you love to just wander around and get lost, you can end up in the strangest spots. I have a huge attraction to places. Already when I look at a map, the names of mountains, villages, rivers, lakes or landscape formations excite me, as long as I don't know them and have never been there ... I seem to have sharpened my sense of place for things that are out of place. Everybody turns right, because that's where it's interesting, I turn left where there is nothing! And sure enough, I soon stand in front of my sort of place. I don't know, it must be some sort of inbuilt radar that often directs me to places that are strangely quiet, or quietly strange.”

På samma sätt som han älskar storstaden så har han på senare år även upptäckt att han har en förkärlek för dess direkta motpol – de ödsliga och helt folktomma platserna, öken och vidsträckta fält. Wenders fotografier må vara folktomma men samtidigt finns det mänskliga spår överallt och dessa förstärker känslan av ödslighet.
Hans fantastiska bilder har ofta litterära och narrativa egenskaper, de visar på hur platser alltid inbegriper flera historier. Referenser till och likheter med Ansel Adams fotografier från New Mexico och Edward Hoppers målningar är bara två sådana exempel. Wenders bilder tas alltid fram i monumentala storlekar, han föredrar de stora printarna eftersom de får betraktaren att bättre leva sig in i fotografens situation och lättare uppfatta bildens alla detaljer.
Han använder sig av en analog kamera och föredrar det framför digital teknik då han tycker att den analoga bilden blir mer mänsklig. En analog bild handlar om att fånga ögonblicket och om den tid och rum där fotografen befinner sig just nu, kanske måste han vänta en halvtimme för att få rätt ljus och det gäller att höja kameran i exakt rätt sekund.

Wim Wenders första separatutställning hette “ Written in the West ” och visades på prestigefulla Centre Pompidou i Paris 1986. Sedan dess har hans verk publicerats i flertalet böcker och ställts ut på museer och gallerier runtom i hela världen.