Sveriges välstånd 1733.

Överdirektör Erik Montell (1911-1999)
Som seriös samlare hade Erik Montell en klar inställning till sitt område: ”Till skillnad från de flesta myntsamlare anser jag att medaljen är eller vill vara ett konstverk medan myntet är ett omsättningsmedel”. Montells samlande omfattade tiden både före och efter 1700-talet men kom till största delen omfatta medaljer av J C Hedlinger och den samlingen blev en av de större uppbyggda under 1900-talet . Det är den delen som nu auktioneras ut. Samlingen ställdes ut på Historiska Museet i samband med Svenska Numismatiska Föreningens 100-årsjubileum 1973 där den vann första pris

Den schweiziskfödde Johann Carl Hedlinger (1691-1771) kom att bli kanske 1700-talets främste medaljkonstnär. Efter att ha lärt i hemlandet och en kort sejour i Paris kom Hedlinger 1718 till Sverige där han med vissa avbrott var verksam till 1746. Han skulle nu gravera myntstampar och undervisa elever. Medaljstampar skulle betalas extra. Trots att han var från ett annat land och troende katolik kom Hedlinger att åtnjuta kunglig gunst tack vare de magnifika porträtt av Fredrik I som prydde mynten och medaljer så som den i samlingen ingående Riddarhusets stora medalj. Frånsidan på denna är som en genremålning och ett utmärkt exempel på Hedlingers konstnärskap Han fick också inflytelserika svenska vänner som till exempel far och son Tessin, Carl Hårleman, Nicolaus Keder och Carl Reinhold Berch med flera över vilka Hedlinger gjorde utmärkta porträtt. Genom sitt stora internationella anseende kom Hedlinger under sina utlandsresor att utföra arbeten såväl för det danska hovet som porträtt av Fredrik I, påven Benedikt XIII och ryska kejsarinnan Anna.
Att en medaljgravör var en konstnär och ett mått på Hedlingers berömdhet och storhet som sådan är de höga, ja nästan astronomiska, arvoden som betalades för hans arbete. Betalningen för gravering av en medalj kunde vara 600 dukater vilket motsvarar mer än två kilo rent guld i dagens vikt.
Hedlinger arbetade ständigt och hade en lysande produktion. Efter internationella förebilder tog han initiativ till den svenska regentlängden som kom att fullbordas av hans efterträdare Daniel Fehrman och dennes son och som också finns representerad i samlingen.

Bukowskis ber att få tacka Ulf Nordlind för genomgång och katalogisering.

Hildebrand 55. Felder 140.