Bjarne Melgaard

Vilken brutal scen! Fyra gestalter, varav en tycks fasthållen av de andra, upphängd upp och ner, framför en skulptur av som tycks vara den heliga madonnan, vars ansiktsdrag vanställts till en fasansfull grimas. Döda mig innan jag gör det själv. Det är desperation på vansinnets gräns.

Bjarne Melgaard är en filosof för 2000-talet. Ingen kan som han översätta den moderna människans totala ensamhet i en genomcynisk värld. I detta inferno finns inte nåden i att den sista ska vara den första, de onda straffas och att den torterade åtminstone ska åtnjuta omvärldens medkänsla. Nej, för i cybertidens vräkiga århundrade är vi alla plågade bödlar. Allt Melgaard gör handlar om dessa eviga frågor: Skuld, död, ensamhet och sexualitet. Och alla medel är tillåtna: våld S/M-sex, black metal, expressionistiskt måleri, billiga souvenirer och graffitti i ett enda psykotiskt, men högst kontrollerat, sammanbrott. Att för första gången möta Melgaards konst kan nog upplevas som chockerande. Att bryta tabun tycks vara hans inre kraft och det han säger uttalas med allra största allvar. Denna känslighet för att tolka vår tid, särskilt unga människors fasor, har renderat honom en betydande plats på den samtida konsthimlen och han har redan avverkat stora separatutställningar på många viktiga konstscener. Bjarne Melgaard föddes i Australien av norska föräldrar och är numera bosatt i New York. Hans norska sida är med andra ord inte så betonad, men det går knappast att förbise hans beröringspunkter med Edvard Munch. Hur chockerande uppfattades inte hans utlämnade självporträtt?

Bjarne Melgaard (f. 1967) inledde sin bana i mitten av 1990-talet i en neoexpressionistisk utlevande stil med måleri, skulptur och installationer. Han är en ytterst driven tecknare och akvarellerna från sent 1990-tal står i en klass för sig. Teckningarnas linjespel har Melgaard tagit med sig in i sina ofta till formatet monumentala målningar, vilka han tycks attackera med en rasande intensitet – dock utan att någonsin förlora vare sig skärpa eller kontroll över sina högt uppskruvade urbana berättelser med djur och män i huvudrollerna. Melgaard är en virtuos målare med ett absolut färggehör och som numera arbetar med ett team assistenter från sin stora ateljé i Brooklyn.

Installationen ”Kill Me Before I Do it Myself” är så nära man kan komma en nutida konstnärs tidiga mästarstycke. Melgaard förenar i installationen akvarellernas lätthet och drivna handlag med bronsskulpturernas vitmålade hårdhet fulltecknande med det melgaardska, frenetiska, textraderna. Det vackra krockar med det groteska när Melgaard ger oss en påminnelse om något av det mest tragiska, en ung människas svalnande hunger på livet, om våldet och om gruppens styrka inför den enskilde. Installationen tillkom under en tid då Melgaard i sina verk undersökte och inspirerades av den norska black metal-rörelsen. Denna andra våg av black metal bröt i Norge fram under tidigt 1990-tal och som återkommande inslag i texter och framträdanden var hyllningen av det ockulta, av satan och anti-krist, framförallt som en protest mot den kristna moralismen. Men i den innersta cirkeln av de mest extrema black metal-grupperna fanns också inslag av grovt våld, av självmord - och av mord.

”Kill Me Before I Do It Myself” har visats hos Galeria Laura Pecci i Milano, då black metal-musikern Frost också gjorde en performance i utställningen, och på Kunsthalle zu Kiel i utställningen ”Interface to God” 2002. Just veckorna innan utställningen i Kiel skulle öppna drabbades Tyskland av en tragisk skolmassaker. På en skola i Erfurt hade en elev skjutit ihjäl sexton ungdomar innan han själv tog sitt liv. Diskussionerna gick heta på museet huruvida det var möjligt att visa detta verk med dess våldsamma inslag, skulle besökarna kunna bemöta det? Öppnandet av utställningen genomfördes till slut som planerat och Melgaards konst gav diskussionen en plattform. Med hjälp av konsten gavs möjlighet att närma sig det svåra och tragiska, och också möjligheten att hitta en väg vidare. Melgaard ger i det aktuella verket en tredimensionell bild av det vi helst inte vill kännas vid, vid det som uppehåller sig i (utanför?) samhällets utmarker och det som vi önskar inte skulle finnas. Men det finns och genom att våga se, tala och skapa undergräver Melgaard med kraft den grogrund som finns i tystnadens mörker. I ”Kill Me Before I Do It Myself” är det människans sammansatta förhållande till sig själv, till livet och till mänskligheten som kommer till uttryck i de fem skulpturerna som samsas med pappkartonger, allehanda sprutor och nålar samt några mycket måleriska akvareller. Det är vackert och groteskt - en Laokoongruppens motsvariget nästan exakt två tusen år senare.

Melgaard räknas till en av sin samtids viktigaste konstnärer internationellt och hans stora installationer får utrymme på världens stora konstevenemang. Melgaard medverkade i Venedigbiennalen 2011 med en gigantisk installation som upptog ett helt palats och där besökaren fick möjlighet att träda in i hans värld där konsten blir bärare av viktiga budskap, i det fallet en diskussion om aids/hiv. Installationen skapade eko under hela konståret och valdes till biennalens bästa av New York Magazine. Han har gått på konsthögskolor i Maastricht, Norge och Polen. På senare år har han haft flera separatutställningar i New York och London samt en omfattande mitt i livet-retrospektiv utställning på Astrup Fearnley Museum of Modern Art i Oslo. Hans betydelse för en yngre generation konstnärer kan knappast överskattas och han curerat flera hyllade grupputställningar i sin nya hemstad, nämnas bör ”After Shelley Duvall -72 (Frogs on the High Line)” och ”The Social Failure”, båda på Maccarone Gallery i New York. Melgaard verk är representerad i många betydande institutionella samlingar, bland annat Museum of Modern Art, New York, Moderna Museet, Stockholm och Statens Museum for Kunst, Köpenhamn.

”The guy’s unstoppable”, skrev chefredaktören för GalleristNY, i New York Observer, Andrew Russeth i december förra året med anledning av att två av Melgaards utställningar upptogs på listan över konstårets bästa. Ja, han är nog svår att stoppa. Vilken tur.