Lynn Chadwick
"Winged Figures II"
Signed Chadwick and dated -75. Numbered 4/8 and marked 688. Foundry mark Lypiatt Foundry (England). Bronze, dark patina. Height 50 cm.
Provenance
Court Gallery, Copenhagen, 1978.
Private collection, Sweden (acquired from above).
Exhibitions
Court Gallery, Köpenhamn, December 1975 - January 1976.
Literature
Dennis Farr och Éva Chadwick, "Lynn Chadwick : sculptor : with a complete illustrated catalogue, 1947-1988", 1990, jfr exemplar nr 688, illustrated page 273.
More information
Lynn Chadwicks karaktäristiska gestalter känns omedelbart igen. De har ett alldeles eget tilltal, och deras distinkta formspråk liknar ingen annans. Majestätiska främlingar, gåtfulla, knappast vilande - snarare vaksamma. Med sina geometriskt förenklade former och med kantigt draperade mantlar väcker de associationer och fascination. Chadwick återkom ständigt till skulpturer i par, företrädelsevis par i manlig och kvinnlig skepnad. Alltifrån variationerna på skulpturen ”Teddyboy and Girl” på 1950-talet, och fram genom hans produktion, återkommer han till paret i olika konstellationer och utföranden: sittande, liggande, dansande, gående, bevingade, bemantlade. Den inbördes relationen och spänningen mellan parets två subjekt var ett tema han arbetade med genom hela sitt konstnärskap.
Lynn Chadwick debuterade på den brittiska konstscenen strax efter andra världskriget, tillsammans med en ny generation konstnärer. Europa låg i ruiner, världen var i chock efter att ha bevittnat krigets fasor, folkmord och atombombens verkningar. Denna värld i spillror tvingades konstnärerna verka i. Chadwick själv tjänstgjorde under kriget som pilot i R.A.F. Han hade redan som ung haft en önskan om att få ägna sitt liv åt konsten. Hans föräldrars misstycke fick honom att kompromissa med sin yrkesbana och han utbildade sig därför inom arkitekturen. Innan kriget arbetade han som ritare på arkitektkontor. Någon egentlig konstnärlig skolning hade Chadwick inte och kanske kan man skönja arkitektritningens strama geometri i hans konstnärskap. Efter kriget var han fylld av en längtan att skapa, att åstadkomma något nytt. Det dröjde dock innan han vågade ta steget fullt ut och bli konstnär, så han arbetade under några år framgångsrikt som formgivare och inredningsarkitekt. Under det sena 1940-talet försörjde han sig på att designa bland annat exponeringsställ, möbler och tapetmönster samtidigt som han arbetade med sin konst.
Chadwicks första konstnärliga verk var abstrakta rörliga konstruktioner vilka emellanåt jämförs med Alexander Calders mobiler. Chadwicks mobiler utmärker sig dock genom en luftburen karaktär och de för tankarna till fåglar och flygplan. Dessa tidiga verk har inte ett fullt ut tredimensionellt uttryck, utan är i det närmaste utplattade konstruktioner. Ganska snart övergav han mobilerna till förmån för mer stabila verk. Dessa består av kantiga och taggiga formationer i öppna kompositioner av metall och spillglas. Under 1950-talets början transformeras de från abstrakta former till mer djurlika, eller snarare odjurslika. Dessa bestar söker inte representera existerande djur, snarare väcker de lösa associationer till fåglar, insekter och odjur. De tidigare öppna strukturerna utvecklades till mer fyllda former. Vid mitten av 1950-talet bemästrade han sin teknik fullt ut och uppnådde sitt personliga, evokativa uttryck. Ett helt figurstaffage av odjur, fantasifåglar och gestalter framträdde, vilka kom att befolka hans konstnärliga universum därefter. Det stora genombrottet i karriären kom 1956, då Chadwick tilldelades det ärofyllda International Prize for Sculpture på den 28:onde Venedigbiennalen. Hans konst uppmärksammades världen över och började köpas in till en lång rad både offentliga och privata samlingar. Två år senare flyttade han tillsammans med sin familj till Lypiatt Park, ett gods i Tudorstil på landsbygden i Gloucestershire, England. På Venedigbiennalen 1988 visade han den magnifika skulpturen ”Back to Venice”, ett par monumentala sittande figurer. Denna återkomst mer än trettio år efter det stora genombrottet kan ses som en manifestation av ett långt och framgångsrikt konstnärskap. Lynn Chadwick har kommit att anses som en av de viktigaste och mest framstående skulptörerna i efterkrigstidens England.
Uttrycket i Lynn Chadwicks skulpturer är i högsta grad sammanlänkat med hans arbetsmetoder. Han var i stort sett självlärd och han uppfann sin egen teknik. Skulpturerna utvecklades i samklang med att han förfinade och utvecklade sitt arbetssätt. Metoden har beskrivits som ett tredimensionellt tecknande med metallstänger, där han först böjde och formade stängerna till önskad form vilka därefter svetsades samman. Sedan fyllde han de strukturer som skulle vara solida. För vissa skulpturer använde han sig av metallplåtar, vilka ovanpå konstruktionen gav intryck av ”metallhud”. Det är först i slutet av 1950-talet han även började gjuta i brons. Chadwick lade stor vikt vid patineringen av sina skulpturer och lade mycket omsorg på ytans struktur och färgnyanser.
Triangeln i olika utföranden är den grundläggande geometriska formen i Chadwicks konst, ibland sammansatt till rektanglar. Denna form placerad i olika riktningar som sträcker sig lodrätt eller diagonalt, sällan horisontalt, utgör stommen i skulpturerna och skapar den formmässiga spänningen. Konstnären själv menade att triangeln var att betrakta som det enklaste utkastet av en människo- eller djurfigur och ur denna form framarbetades kroppen. Själv betonade han att han alltid utgick från människogestalten i sin konst.
Trots att man i högsta grad kan benämna Chadwick som en modernistisk skulptör, saknar han något som förenade åtminstone de flesta tidiga modernistiska föregångarna: de hämtade ofta sitt formmässiga grundmaterial ur etnografisk konst eller klassisk skulptur. Dessa referenser hittar man inte i Chadwicks arbeten. Arbetsmetoderna, tillämpningen av geometrin, tonvikten på konstruktion gör att tanken har förts fram att skulpturerna snarare kan anses närma sig modernistisk arkitektur.
Auktionens objekt ”Winged Figures II” från 1975 är ett utsökt exempel på Chadwicks 1970-talsproduktion. Vid den här tiden hade han återvänt till sina människolika gestalter. Detta efter en period under 1960-talet då han experimenterade med mer minimalistiska, abstrakta verk och andra tekniker, så som assemblage av upphittade objekt. För att få fullständig kontroll över skulpturernas förfärdigande, lät han 1971 bygga ett eget gjuteri på Lypiatt Park. Under denna period började han använda sig av de schematiska geometriska formerna triangel och rektangel som symboler för man och kvinna och Chadwick spelar här med relationen dem i mellan. Paret ger uttryck av distinkt närvaro i rummet, med en tydlig frontal karaktär. Chadwick själv gav aldrig några förklaringar eller tolkningar av sina skulpturer. Detta lämnar fältet fritt för betraktaren att själv fantisera och låta associationerna vandra kring dessa kraftfulla, gåtfulla gestalter med sin egenartade energi.
Designer
One immediately recognises Lynn Chadwick’s distinctive figures. They have their own visual language, with their formal language resembling no other. These majestic beings appear enigmatic, hardly at rest – rather vigilant. With figures which draw upon simplified geometric forms with sharply draped cloaks, these sculptures evoke associations and fascination.
Chadwick joined a new generation of artists which all debuted on the British art scene shortly after the World War. Europe was in ruin, and the world was arrested in great shock after having experienced the trials and tribulations of war. Chadwick himself was an active participant, having worked as a pilot in R.A.F. Already in his younger years Chadwick was sure that he wanted to direct his career into the world of art, yet his parents disapproved, and thus he was forced to compromise and thus began to study architecture. This is why Chadwick found himself working at an architectural firm before the onset of the war. It can therefore be argued that it is thanks to his architectural training that his sculptures exhibit such a strong geometrical aura. The aftermath of the war left Chadwich longing to create and to achieve something new. Yet it took a while for him to find the courage to fully commit, and thus he continued to have a successful career as a interior designer. In the 1940s Chadwich made a living by designing exhibition stands, furniture, wallpaper simultaneously as he began his career as an artist.
It was thanks to the Venice Biennale of 1952 and 1956 that Chadwick gained international recognition and has since then been thought to be one of the most important artists within the British post-war era. The expression in Lynn Chadwick's sculptures is deeply linked to his methods. For the most part Chadwick is solely self-taught, with his technique having been described as a three-dimensional metal drawing. Chadwick would bend and shape of rods into desired forms, then weld them together, after which he filled in the areas that were to be solid. For various sculptures he utilised metal plates, giving the impression of a “metal skin”. In the 1950s Chadwick began experimenting with bronze. Chadwick placed great emphasis on the patination of his sculptures, meticulously working on surface texture and color nuances.
The triangle is the overarching form in Chadwick’s art, which is sometimes combined with the rectangle. This form, often placed vertically or diagonally (never horizontally), forms the backbone of the sculpture and establishes the formal tension. The artist himself has declared that the triangle is the most stripped-down, basic form of the human body, and it is from this shape people are constructed. He had always clearly expressed how his primary inspiration lay always with the human form.
In contrast to many of his contemporaries who were inspired by ethnographic or classical art, Chadwick found inspiration from modern architecture. The artist never explained the symbolism or meaning behind his sculptures, rather he has left his blank to allow the viewer to form their own interpretations as to the reasonings behind these powerful, enigmatic figures.