John Salt

1960-talet var, liksom i New York, en spännande och omvälvande period i Londons konstliv. Det gjordes banbrytande utställningar där popkonst och fotorealism visades för den bredare publiken. John Salt såg dessa utställningar och några konstnärer som särskilt gjorde intryck var Jasper Johns, Robert Rauschenberg, Jim Dine och James Rosenquist. Under det tidiga 1960-talet arbetade Salt som lärare i Birmingham, där han hade vuxit upp och där hans far var bilmekaniker och hans farfar dekormålare med specialiteten att måla ”stripes” på bilar. Hans längtan och behov att få skapa blev dock för starkt och han sökte sig till USA och The Maryland Institute Collage of Art i Baltimore. Väl i USA förstärktes hans barndoms fascination för bilar och de stora och muskulösa amerikanska bilarna var väsensskilda från de bilar han sett i England. I de amerikanska fordonen såg han både maskulina och feminina former vilka han omformade och använde sig av i sitt måleri.

Salts första serie fotorealistiska målningar utgick från en broschyr med Buick-bilder. Enligt konstnären själv var detta ett ganska slumpartat val, men med ett retrospektivt perspektiv kunde inte symbolen för den amerikanska 1960-tals kulturen varit tydligare. Salt sökte ett måleri bort från expressionismen och genom att använda sig av fotografiska förlagor strävade han efter att måla sig fri från personliga referenser och sträva efter den ”renhet” han ansåg att fotografiet som medium ägde. Alex Katz bjöds in av skolan för att bedöma avgångselevernas arbeten. Efter att ha sett en del expressionistiska målningar av andra elever fick han syn på Salts Buick-målningar. Spontant skall han ha uttryckt ”Oh this is better. This may not even be art”. Ett bra betyg från en av popkonstens förgrundsgestalter!

Det kan tyckas en paradox att Salt fann sin konstnärliga frihet i det fotorealistiska språket. För honom och likasinnade samtida konstnärskollegor erbjöd den fotografiska bilden en ny och neutral framställning av det representativa. Man såg kameran som ett verktyg som varken var belastad med en visuell eller en teoretisk agenda. Diskussionen om bildens äkthet och originalitet har i konst- och mediala sammanhang fortsatt ända fram till våra dagar och med dagens mediabrus är kanske frågan mer aktuell än någonsin. Det Salt och andra fotorealistiska konstnärer gjorde vara att utmana och pröva koncept som original och originalitet, då de överförde ett motiv från ett medium till ett annat. Salt var, liksom många popkonstnärer, också intresserad av vad ett motiv egentligen säger om dess samtid.

Efter avslutade studier i Baltimore 1969 flyttade konstnären till New York och hade sin första separatutställning i den amerikanska huvudstaden samma år, på Zabriskie Gallery. Tre år senare, 1972, ställde han ut på Documenta i Kassel och därefter har hans verk visats runtom i världen, både i solo- och grupputställningar. Hans huvudgallerist blev från 1970 O.K. Harris Works of Art i New York,
”School bus and red pick-up” är daterad 1973 och ingick i utställningen på O.K. Harris Works of Art samma år. Salt hade innan detta funnit ett skrotupplag under Brooklyn Bridge och de bilvrak han såg där avbildade han med notorisk noggrannhet och omsorg om detaljerna. Den aktuella målningen visar en plats skapad av människan, men där naturen börjar göra sitt återtåg och gräset i förgrunden växer sig högt för att så småningom ta över. Salt anses idag vara en av pionjärerna inom det fotorealistiska måleriet och ”School bus and red pick-up” är den första målningen av konstnären som inkluderas på en auktion i Sverige.