Lena Cronqvist
"Tändningen" (Enlightment)
Signed L. Cronqvist and dated 1985. Canvas 165 x 127 cm.
Exhibitions
Konstakademien, Stockholm, "Lena Cronqvist - retrospektivt och aktuellt", 7 - 29 March 1987, cat no 54.
Västerås konstmuseum, "Lena Cronqvist - retrospektivt och aktuellt", 4 - 20 April, 1987, cat no 54.
Länsmuseet, Gävle, "Lena Cronqvist - retrospektivt och aktuellt", 3 May - 8 June 1987, cat no 54.
Västerbottens museum, Umeå, "Lena Cronqvist - retrospektivt och aktuellt", 5 September - 18 October 1987, cat no 54.
Sundsvalls museum, "Lena Cronqvist - retrospektivt och aktuellt", 31 October - 13 December 1987, cat no 54.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Lena Cronqvist", 2 September - 16 October 1994, cat no 54.
Literature
Sune Nordgren, "Lena Cronqvist", 1990, reproduced full page, page 38.
Ingela Lind (red.) "Lena Cronqvist - målningar 1964-1994", 1994, reproduced page 136.
More information
Alltsedan debuten på Galerie Pierre i Stockholm 1965 har Lena Cronqvist fascinerat och berört med sina starka skildringar av vad det innebär att vara människa. Cronqvist har en säregen förmåga att spränga och sammanfoga gränser mellan det inre rummet och den yttre verkligheten, den egna upplevelsen och den allmänna historieskrivningen, det högst personliga och det allmängiltiga. Och oavsett var hon bestämmer sig för att scenen skall utspela sig, så låter hon nästan uteslutande människans villkor och utsatthet stå i centrum. Återkommande genom åren har också i konstnärens oeuvre funnits en ironisk klang, som om Cronqvist är mån om att visa att det hon skapar trots allt bara är bilder och att verkligheten finns utanför dem.
I början av 1980-talet gjorde Cronqvist en serie målningar hon kallade ”Målaren och hennes modell”. Som med många andra konstnärer genom historien använde hon sig själv som modell. På så vis finns ju modellen alltid tillgänglig, som hon själv har uttryckt det. Det handlade inte om något privat eller personligt, valet var mer pragmatiskt än så. Utifrån den egna kroppen skapade Cronqvist bilder, där hon lät figuren agera och posera, ibland sittandes och ibland ståendes. Ofta lät hon figuranten hålla i en spegel, som ville hon förstärka budskapet om att den bildliga världen är skapad, att även spegelbilden av en verkligenhet är en bild – och således redan förlorad till en tolkningsbar dimension.
1984 såg Cronqvist två dansföreställningar med den tyska koreografen Pina Bausch och hennes trupp Wuppertal Tanztheater när de besökte Stockholm. Mötet med dansen och den totalupplevelse det innebar för Cronqvist blev avgörande för en serie nya målningar. Från att ha målat avskildheten och särskildheten innebar dessa verk ett prövande i interaktion där gestalterna närmar sig varandra, de vidrör varandra, dansar och kysser varandra.
Sune Nordgren skriver om den aktuella målningen: ”Mötet mellan kvinnan och mannen i ’Tändningen’ är återigen en bild av sökande, begäret efter kontakt. Han är Narcissus, försjunken i oemotsagd självupptagenhet, en självnjutare. Hon tar till ett drastiskt medel för att väcka hans lust, eller åtminstone öppna hans smala ögonspringor för någon annan än sig själv. Med en tändsticka mellan hans tår ska hon helt enkelt ’tända på’ honom. Här kikar en ironisk distans fram, en humor och lekfullhet […]”
Designer
Lena Cronqvist is born and raised in Karlstad. Her interest for the arts came early in her life, and she spent the first year of her studies in England, near Bristol’s Art School. Upon her arrival back in Sweden, Cronqvist began a short-lived education at Konstfack, leaving to study painting at the Royal Academy of Fine Arts. When examining Lena Cronqvist's painting, it delves into "painting" in its more traditional sense. She is indeed a painter in the grand modern tradition, frequently turning to Edvard Munch and Francis Bacon’s art as inspirational sources. Yet she also had numerous art historical references and a deep love for the craft. Cronqvist excelled as a colourist, finding harmony in the most unusual colour combinations – few have managed to paint warmth and cold successfully at the same time. Her subject matter is often perceived as challenging and overly private by many. She often models herself for her art, posing in mundane situations imbued with a sharp psychological character. Her “Modonna-pictures” from the 1970s are a good example of this. She turns our gaze away from the conventional, notably in her portrayal and depiction of girls, which is fascinating. Cronqvist depicts these girls as ugly, simple, and altogether uncomfortable – a great contrast to how woman were normally portrayed in art. In more recent years, Lena Cronqvist has studied the effect of aging, using herself as a study. Moreover, Cronqvist is a very successful sculptor, and several of her works in bronze have been sold great sums in the auction world. She is also gifted in graphic productions, of which “Strindbergsmappen” is the most well-known. Among her most renowned works is "The Betrothal," a paraphrase of Jan van Eyck's symbol-laden painting "The Arnolfini Portrait." In Cronqvist's reinterpretation, artist and husband Göran Tunström are the main characters, with equally weighty symbolism but carrying entirely different meanings. Where van Eyck's painting features a loyal dog, Cronqvist replaces it with a cat—a symbol of independence.
Read more
