Under 1960-talet formades en grupp av några avantgardistiska och högst vänsterorienterade konstnärer. I gruppen fanns bland andra Lars Hillersberg, Ulf Rahmberg, Marie-Louise och Carl Johan De Geer samt Lena Svedberg. Ett resultat av samarbetet i denna grupp var undergroundtidningen ”Puss”, en tidning fylld av hänsynslös och humoristisk politisk satir.

Lena Svedberg var en särling. I hennes verk framträder klara kontraster mellan det goda och det onda. Hon gjorde täta framställningar fyllda med mörk satir och framhävda med en djup svärta. Svedberg kom i ung ålder in på konsthögskolan och bemöttes med stor respekt både av lärare och av studiekamrater. Hennes konst var uttryck för ett starkt politiskt och samhällskritiskt engagemang och en ilska över världens maktspel och orättvisor. Inspirationen fann hon i livet och i världen runt omkring henne, i tidningar, fotografier och på tv. Svedbergs bilder är tillsynes kaotiska men vid närmare iakttagelse överväldigas betraktaren av bildernas detaljrikedom och starka budskap.

Personer ur politikerkåren eller överklassen var ofta förekommande i Svedbergs collage och teckningar, som företrädare för den värld hon inte ville eller kunde förlika sig med. Svedberg valde att avsluta sitt liv vid 26 års ålder och en rad ur nekrologen som konstnärskollegorna skrev samma år i tidningen Puss lyder: ”Till sin lättnad och vår stora saknad …”. Trots att lång tid förflutit sedan hennes bortgång, framstår hennes konst som kanske mer aktuell än någonsin förr.