Self portrait
Executed 1909. Canvas 238.5 x 140.5 cm.
Ett flertal hål i dukens övre kant. Smärre färgbortfall ställvis över hela duken, pga att duken troligtvis varit rullad. Ytsmuts.
Oslo Kunstforening, "Minnesutställning", 10-30 May 1939, reproduced nr 48.
Steinar Gjessing, "Thorvald Hellesen", 1981, page 233-248
Thorvald Hellesen var elev till Christian Krohg vid Konstakademien i Oslo under åren 1910-11. Liksom så många andra norska konstnärer beundrade han Edvard Munchs expressiva måleri, vilket "Självporträtt" utfört 1909 är ett bra exempel på. Thorvald Hellesen fick 1914 stipendium för att studera måleri i Paris. I konstens mecka kom han i kontakt med avantgarde kretsarna runt Picasso och Braque och hans måleri utvecklades i kubistisk riktning. I Paris blev han fast, han lär senare ha sagt "Jag hade planerat att stanna några månader, men blev kvar i 20 år". Jag kom in i kretsen kring Picasso, och en ny värld öppnades för mig; från det ögonblicket såg jag mig själv som konstnär". Omkring 1915 målar han stilleben, företrädesvis musikinstrument, gärna collage där tidningsurklipp och tändsticksaskar är vanligt förekommande, precis som i"Collage med gitarr".I samband med sitt giftermål med konstnärinnan Helene Perdriat kommer han i direkt kontakt med kubisterna och blir nära vän med Fernand Lèger, vars måleri influerar honom, speciellt de geometriska figurerna i gråskalor som kontrasterar mot bakgrund i starka bjärta färger. Tillsammans med Lèger återvänder han till Oslo 1919 för att på "Théâtre Moderne" delta i utställningen "Lèger and the Modern Spirit". Publiken i Norge blir överrumplad och kritisk, emedan konstkritikerna hyllar kubisterna och framhåller både Legèrs och Hellesens viktiga roll för kubismens utveckling. Runt 1920 blir Hellesen vän med Leonce Rosenberg, konstsamlare och ägare till l'Effort Moderne Gallery i Paris där han får ställa ut. 1920-25 blir han fast utställare på "Salon des Indépendants" och får erkännande av konstnärer som Amadée Ozenfant, Maurice Raynal och Theo van Doesburg.Konsthistorikern Steinar Gjessing skriver i sin bok "Legèr och Norden" att Hellesen under andra hälften av 1920-talet håller kvar sitt dekorativa, geometrisk-puristiska måleri från 1910-talet, emedan Legér spelar ut de klara färgerna och volymerna mot svart eller vit bakgrund. I slutet på 1920-talet upphörde Hellesen nästan helt med utställningsverksamhet och ägnade sig främst åt att föra ut sitt non-figurativa måleri i murala utsmyckningsuppdrag och industriell tillverkningsindustri. Bl a utförde han en total non-figurativ komposition av tapet, matta, stolar och bord i sin syster Sylvias berömda syateljé "Sylviane", där självaste drottning Maud var storkund.Länge har Thorvald Hellesens måleri varit bortglömt av den stora publiken, i början på 1980-talet "återupptäcktes" hans betydande konstnärskap och National Galleriet i Oslo och Musèe d'Art Moderne de la Ville i Paris inköpte två av hans verk till sina samlingar.