"Nobodys dogs"
Signed with monogram and dated -59 and signed and dated Stockholm -61 on verso. Canvas 50 x 55 cm.
Crane Kalman Gallery, London, April 1963.
1950-talet är det non-figurativa måleriets tidsålder i Sverige. ”Abstraktionens vindar svepte fram över Konstsverige”, som Stig Johansson beskriver det i sin skrift om Staffan Hallström. Det föreställande och berättande anses förlegat och alltför förknippat med krigstidens isolering. 1947 års män, färg- och formexperiment regerar konstarenan. Här finns inte tid för eftertänksamhetens långa skuggor. Det rationella, objektiva och formorienterade dominerar.
Staffan Hallström (1914 – 1976) lät sig inte rubbas. Han var en omsorgsfull målare av den tidlösa sorten. Teckna, skissa, måla och måla över. Färgen och linjen kräver precision och virtuositet, som en kinesisk kalligrafimästare. Kraft och liv hämtade han ur sig själv, men konstnärligt stod han äldre mästare nära som Delacroix, Rubens och Goya snarare än framtidsoptimismens upplysta ideal. Känslan och det naket mänskliga är ändå det starkaste draget hos Hallström, som jämte Evert Lundquist torde vara sin tids mest älskade konstnärer. Hur ska man annars kunna förklara det totalt avväpnande anslaget i det ikoniska verket Ingens hundar? Motivet uppehåller honom från 1953 till ca 1960 och är bland de mest igenkända i svensk konst.
Motivet tycktes inte ha lämnat honom någon ro, inte heller dess uttolkare. En grupp hundar som kroppsligt tyr sig till varandra men som inte har kontakt sinsemellan – de söker ett sammanhang utanför. Vädjar. Och den gåtfulla uttolkningen av det rasande gula. En mer avskalad och akut betydelseladdad bild av människans samvaro går knappast att finna. Var Staffan Hallström en bakåtsträvare konstnärligt? Det upplevde vissa av hans samtida kritiker. Men historien brukar ge sådana tolkningar fel. Utan att någon knappt hade märkt det, hade Europa förlorat sin ställning som det modernas födelseplats. I USA däremot, hände det saker: Den abstrakta expressionismen revolutionerade konsten och det individuella, den personliga djupt subjektiva upplevelsen står för det nya och laddade: Robert Rauschenberg och Cy Twombly är två lysande exempel. I svenskt kulturliv står Hallström nog allra närmast en litterär gigant, Pär Lagerkvist, än någon annan konstnär.
Hundarna kom att följa honom livet ut i olika gestaltning. Men just den här finns det anledning att stanna till extra för. Komposition och penselföring är både samlad och expressiv på samma gång och det något mindre formatet snarare förstärker monumentaliteten hos denna gripande grupp varelser.
Versioner liknande den aktuella ingår på ett självklart sätt i Moderna Museets samt i Norrköpings museums samlingar.
Stephan Hallström supported his painting style with a strong expressive foundation. His paintings arose partly through its materials, but also through his inner psyche. The motifs took shape slowly and rather painstakingly. He revised, sketched anew, and painted over until he finally found a composition and color scheme that had the balance and expression he was seeking. Hallström drew inspiration from Delacroix, Rubens, Goya, and Hill's disease drawings. There is also a trace of Giacometti's drawing of figures and the depiction of intense emotional states.
In Hallströms art the sketching process is very important and his paintings radiate as much line work as painterly poetry. For the artist, revisions were crucial to the final result, and the fact that the creative process is allowed to remain in the finished work makes his paintings still feel very present.
The first version of "Ingens hundar" came in 1953. The artist personifies the dogs which have grouped themselves to protect each other from the greater world. Tall and alert, the dogs raise their gaze to their surroundings and they sniff as much danger as fresh morning air. In this tension of opposites, we find the synthesis of Hallström's painting.
Stig Johansson writes in his book about Staffan Hallström "The ideas and emotional states that drove the creation of "Ingens hundar" made these paintings some of the most original in Swedish art. His motifs and visual concepts remain so unique that they can hardly be compared to anything else."
Read more