Sven X:et Erixson
"Bojan" (Interior Dalagatan)
Signerad S. Erixson. Canvas laid down on panel 58 x 72.5 cm.
Provenance
Within the artists family's possession until 1991.
There after in Private Collection, Sweden.
Exhibitions
Moderna Museet, Stockholm, ”Sven Erixson”, 1969.
Borås Konstmuseum, Kulturhuset, "Ursvenskt", 17 April - 18 October 1992, cat No 57.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "X-et. Sven X-et Erixson", 20 September – 7 December 2003 .
Literature
Lars-Erik Åström, Folke Holmér och Per Bjurström, "Sven Erixsons konst", SAK, 1967, mentioned page 63 and reproduced page 61.
Ingeborg Erixson, "Xet - de unga åren", 1978, mentioned page 161 and reproduced full page p. 160.
Anna Sara Ehrling, "Bojan - poet och konstnärshustru", 2002, reproduced page 17.
More information
I november 1928 gifte sig Sven Erixson och Ingeborg Gustafsson, kallad ”Bojan”, i Norrköping. De hade träffats året före 1927 på en fest i Gamla Stan i Stockholm och förlovade sig kort därpå. Efter en tre dagar lång bröllopsresa for paret hem till Stockholm och lägenheten på Dalagatan som låg i hörnet mot Vanadisvägen mitt emot Matteus kyrka i Vasastan.
Bojan berättar själv om bostaden Anna Sara Ehrlings ”Bojan – poet och konstnärshustru”;
”Bostaden var fantastisk, tyckte vi, en kokvrå och två rum, som Sven målat med stora röda stjärnor i taket. Väggarna var blå, också de med röda stänk som inslag. Det större rummet skulle tjäna som ateljé, det mindre som vardagsrum och matrum. I detta rum fanns ett gammalt skåp, som Sven lyckats förvandla till ett konstverk. Varje detalj är omsorgsfullt utmejslad, grundfärg grön med brunt i fogarna och över och underdelen ett sirligt ornament med blomster och dekorativa figurer. Slår man upp dörrarna --- återfinns ett porträtt av Sven på vänstra sidan och av mig som komplement på den högra. Färgen har ännu ej flagnat av. I övrigt var rummet sparsamt möblerat, enkelt men trivsamt. En pinnsoffa, utdragbar, ett slagbord med hemvävd duk, förutom nyss nämnda skåp som fulländade möblemanget. Allt återfinns i en tavla, som stannat i vår ägo. Varje detalj är kärleksfullt utformad, så naturalistiskt att man kan urskilja trådarna på fransarna i den hemvävda duken”.
Målningen ”Interiör, Dalagatan” som hängde i Bojans sovrum fram till hennes bortgång 1991, är nu aktuell för försäljning och vi kan alla låta oss charmeras av den behagliga skildringen av paret Erixsons första gemensamma hem. Det stora skåpet med sina målningar, ge glänsande ljusstakarna och den rosa azalean i brun kruka med vitt fat, ljuskronan och så förstås Bojan på pinnstolen, rökandes en cigarett, klädd i röd blus. Ett fantastiskt tidsdokument som förflyttar oss bakåt i tiden, in i deras privata sfär. Målningen är ett kärleksporträtt av Bojan och den lycka som X:et måste ha känt, nygift och kär och trygg i det gemensamma hemmet.
Designer
Sven Erixson, today more commenly known as X, was born in 1899 in Stockholm. He studied to become a decoration painter and art teacher at the Technical School in Stockholm after which he studied at the Higher School of Art and Design alongside study trips to Germany, France, Italy, Spain and North Africa. Despite being an inportant artist amoungst Swedish art, Erixson does not let etiquette and style limit his painting style. His greatest creation is defined by a tempremental style in stark colour patterns. Erixson's paintings balances between impressive, somewhat brutal expressions and a soft lyricism. He is one of the founders of the group Färg och Form, whose primitivist faction he belonged to. With an aura of narrative joy, Erixson recounts his experiences. He had an irresistable desire to share everything that he saw. He was inspired, much like Bror Hjorth of both folk art and mural painting from the middle ages, while also finding inspiration from German expressionism. But he speaks with greatest esteem about Chaim Soutines art. In a multitude of paintings, he conveyed his zest for life, with surfaces filled with swiftly captured figures. During the 1930s, his visual world was filled with family and the idyllic torpor, his canvas became greater and more complete. During the war he painted on butter paper, not only for practicalities sake, but also to take advantage of the slippery reflective surface which the paper supplies. Narration decreased in the 1950s when he was influenced by spontaneity, which in the following years led him to abstract spontaneous painting.
Read more