Folkets Ateljé

Folkets Ateljé bestod av ett tiotal personer som under åren 1968-1969 gjorde politiska affischer kollektivt, delvis inspirerade av Atelier Populaire i Paris. Folkets Ateljé bestod främst av etablerade konstnärer, men vem som helst var välkommen att vara med. En av anledningarna till det kollektiva arbetet var att minska risken att affischerna skulle kunna misstolkas, det var först efter att alla godkänt en skiss som man lät trycka den. 1968 var inte mediaflödet detsamma som idag, det fanns en tv-kanal, ett par radiokanaler, och ett mindre antal dagstidningar. Folkets Ateljé ville med sina affischer berätta för invånarna om händelser som de vanliga medierna inte presenterade, det kunde röra sig om frågor som kretsade kring nationella problem eller internationella händelser.

Folkets Ateljé hade aldrig någon fast punkt där man samlades, utan de hyrde temporärt in sig i olika lokaler eller bröt sig i enstaka fall in i lokaler för att trycka affischerna. De hade dock några återkommande samlingsplatser, varav en var en båt vid norrmälarstrand där man träffades för att diskutera vilka frågor och händelser som var viktiga att göra affischer om. Apoteket Tigern på Upplandsgatan blev även en knytpunkt, där de under en längre tid hyrde en lokal vilken fungerade som ateljé. I samma byggnad huserade även ett antal andra politiska grupperingar, samt en grupp amerikanska desertörer.

Affischerna sattes upp nattetid på stadens väggar med hjälp av tapetklister eller vattenglas. Man grupperade sig per stadsdel i Stockholm och polisen kom att bedriva vad som kan liknas vid en häxjakt på de så kallade ”affischklistrarna”. Det gick så långt att man betalade ut belöningar för tips som kunde leda till ett gripande.

1969 satte medlemmarna och deras fotfolk, många ur FNL upp flera hundra affischer på Expressens reklamplatser efter att ha blivit instruerade av Folkets Ateljé. Aktionen var den största under Folkets Ateljés kortlivade period. Man bröt sig in efter stängning på Kägelbanan på Södermalm, då man behövde en stor lokal att arbeta i. Närmare femhundra affischer trycktes upp under natten, och när de var klara skickades de ut till ett femtiotal politisk-aktivister på lika många platser i Sverige. Dagen efter kunde man läsa ”Folkmord Mocambique regeringen samtycker ASEA profiterar” aktionen rubricerades som revolutionär, detta klassades som landsförräderi, vilket det var dödsstraff på fram till 1973 i krigstid. En av affischklistrarna greps och blev häktad, men undkom efter rättegång med att tillbringa några dagar i häktet.

Tydliga kopplingar kan dras till den gatukonst vi idag är vana vid att se. Inte minst till den kupp (Guilty-Guilty) som Klister Peter och Akay genomfört under en längre tid, där de samlar löpsedlar från Aftonbladet och Expressen och träffas en gång om året för att modifiera. När de var klara cyklade de runt och satte upp affischerna på kvällstidningarnas egna annonsplatser, elskåp och andra allmänna platser.

Affischerna Folkets Ateljé tryckte var aldrig tänkta som konst, och syftet var inte heller att de skulle sparas. Många finns endast i ett enda bevarat exemplar. Detta gör dem inte bara till viktiga tidsdokument för en konstart som föddes i slutet på sextiotalet, utan affischerna hade även historien om Folkets Ateljé varit svår att berätta.