Olle Bærtling
Covered by droit de suite
Image rights
The artworks in this database are protected by copyright and may not be reproduced without the permission of the rights holders. The artworks are reproduced in this database with a license from Bildupphovsrätt.
For condition report contact specialist
"Dynamique Diagonale"
Signed Baertling and dated 1954 on verso. Canvas 130 x 81 cm.
Exhibitions
Liljevalchs Konsthall (in cooperation with Galerie Denise René, Paris), Stockholm, "Baertling, Jacobsen, Mortensen- Konkret realism", Mars-April 1956, cat no 70.
7th Biennal of Sao Paulo, September-December 1963.
Nordic Art Centre, Helsinki, cat no 143.
Literature
Brunius, Reutersvärd, Wennberg, "Baertling", 1961, reproduced page 32.
More information
Målningen "Dynamique Diagonale" är utförd under den period då Olle Baertling arbetade med färgfält i svart, rött och vitt på 1950-talets mitt. Baertling hade ännu inte låtit färgfälten inneslutas i svarta diagonalkonturer, men förändringen var ändock stor från hans sökande stil på 1940-talet. Mötet mellan de tre färgerna ger en skimrande efterbildseffekt, när man med ögat följer grändslinjen till det blåvita fältet och det svarta, då uppstår i synupplevelsen en vibrerande ljusare nyans.
Baertling måste anses som en pionjär i det som senare skulle kallas för OP-ART, helt ovetande om de rörelser som pågick ute i världen. Josef Albers som på 1930-talet var verksam i Bauhaus och sedan kom till USA på 1940-talet ägnade sig åt avancerade studier av hur färgerna påverkar betraktaren och kontakten med andra färger och former. Föga troligt är dock att Baertling hade nåtts av dessa studier, han sökte och fann sin egen väg. "Dynamique Diagonale" är målad under den betydelsefulla perioden då hans idéer om "den öppna formen" tog form, varje del av kompositionen förs ut i ramkanten, ingenting är inneslutet i bildytan.
1950-talet är en synnerligen viktig period för Olle Baertling, det är då han gör en utbrytning till en internationell publik. Genom att delta i en samlingsutställning i Galerie Denise René i Paris 1953 med andra konstnärer som sysslade med abstrakt-konkret konst öppnades portarna till världen. Utställningen var arrangerad av Pontus Hultén, sedemera chef för Moderna Museet i Stockholm, Oscar Reuterswärd, konstnär och konsthistorieprofessor och Rolf Söderberg som alla kämpade för att nå ut med geometriskt nonfigurativt måleri på 1950-talet. Olle Baertling blev snabbt en galjonsfigur för rörelsen och genom den aktiva galleristen Denise René gick han vidare mot en internationell karriär. Redan 1952 hade Denise René ordnat en utställning i Liljevalchs Konsthall i Stockholm med namnet "Klar form" och året därpå bidrog Paris-utställningen "Exposition d'Art Suédois, Cubiste, Futuriste, Constuctiviste 1913-1953" till att sprida intresset. Utställningarna utomlands kröntes i Sverige av den stora utställningen "Konkret realism" på Liljevalchs Konsthall 1956 då Olle Baertling, Robert Jacobsen och Richard Mortensen gav den nordiska konkretismens mest redikala och kompromisslösa manifestation i Sverige någonsin.
Designer
Olle Bærtling was born in Halmstad in Sweden and is most notable for his painting and sculpture. Bærtling studied like Bengt Lindström in Paris for André Lhote and Fernand Léger. His first exhibition took place in Stockholm in 1949. Bærtling works foremost in a geometric, non-figurative style, approaching his art as a scientist would his research. In 1956 Bærtling discovered his open form, the open trangle with sharp angles which express speed. When in 1956 he positioned the apex of the triangle beyond the boundaries of the frame, the canvas became merely a segment of an event occurring beyond our visual field. The sense of speed is emphasized by the colour, which gives the impression of higher velocities the closer to the triangle’s apex. Black outlines are strong characteristics of Bærtling’s art, while they may seem straight, they actually bend inwards towards the large fields, counteracting their outward pressure. Colour was also essential to Bærtling’s work, whereby it was imperative that they could not be found in nature and were not associated to any form or object. Thus Bærtling only utilised secondary colours: violet, orange, green, and Bærtling-white (a week green-tinted colour). His open form is most evident in the sculptures he made from 1958 onwards. Bærtling consistently delved into the interplay between colors and shapes, remaining unaffected by external artistic trends throughout his life. Today, we can see how artists such as Ann Edholm have been inspired by Bærtling's creations.
Read more