Albert Johansson debuterade 1955 på Galerie Samlaren. Han gjorde sig känd som "vitmålaren" eftersom hans dukar var just monokroma, med grov vit yta, något publiken och kritikerna inledningsvis ställde sig frågande inför. Den ryske avantgardkonstnären Kazimir Malevich hade på samma sätt fördjupat sig i den vita färgen som en väg in i måleriets mystik. Yves Klein gjorde det ett par år senare, men valde den blå färgen. På sjuttiotalet övergick Johansson till ett mer nysurrealistiskt bildspråk. Albert Johansson har ställts ut i Sverige såväl som utomlands vid många tillfällen, (bl a biennalen i Sao Paolo 1959) och han är representerad bland annat på Moderna Museet och Stedelijk museum, Amsterdam.