Dan Wolgers konst är högst intellektuell, parad med lekfullhet och humor. Han har gjort sig känd som en provokatör som med värme och medmänsklighet får oss att vända ut och in på invanda begrepp och förutfattade meningar. Detta verk ingick i den smått kultförklarade utställning som konstnären gjorde som en svidande insiktsfull kommentar till den postmodernistiska diskussion som präglade konstsverige i början av 1990-talet. Så här skriver Mårten Castenfors om utställningen, i SAK:s bok "Sveriges Konst 1900-talet, del 3":

”När han 1991, i en retfull postmodernistisk anda, lät reklamfirman Rififi utforma sin utställning på Galleri Lars Bohman för de 50 000 kr som konstnärsstipendiaten fått av Beckers, var detta en lika ironisk som genial kommentar till samtidens diskussion om konstnärssubjektets autenticitet. Wolgers illustrerade tydligt frågan till de postmoderna fanbärarnas glädje, men samtidigt blottade han med sitt projekt medvetet den utslätade tomheten och den exemplifierande anemin, som ofta blivit postmodernismens bittra konsekvens.”