"Hockeyspelare" (Hockey players)
Signed Jolin and dated 1944. Canvas 81 x 100 cm.
The collection of Gerard De Geer, who was called "Bandybaronen", Lesjöfors. Subsequently by inheritance within the family.
Einar Jolins målning med Hockespelare har ett stort kulturhistoriskt värde. Det är en ögonblicksbild där man får ta del av hur det såg ut när hockey spelades på 1940-talet, varken hjälm eller knäskydd gällde, kortbyxor med tjocka stickade strumpor och Gatsby-keps var kotym. Hockeygrabbar med klubbor i högsta hugg far fram på den högblanka isen, publiken består tyvärr endast av en ensam foxterrier. Utöver att vara ett tidsdokument har målningen en spännande proveniens; den har under lång tid ägts av ingen mindre än Gerard de Geer, kallad ”Bandybaronen” från Lesjöfors. Målningen hängde på paradplats ovanför stora spisen i Lesjöfors bruk fram till De Geers bortgång 1980 och har därefter gått i arv i familjen. Baron Gerard De Geer var redan som barn intresserad av bandy eller hockey som det då kallades. Som skolpojke på Lundsberg och som officersvolontär i Umeå spelade han på Umeälvens is och senare fick han kontakt med mannen som införde bandyn i Sverige, Greve Clarence von Rosen. Hederstiteln ”Bandy-baronen” trodde De Geer själv tillkom när han år 1941 vann riksmarchen. Av alla framträdanden som han gjorde i riksdagen har inget blivit så omskrivet och kommenterat som den segern. I alla svenska tidningar talades det om den spänstige baronen från Lesjöfors som i skarp konkurrens med några av tidens ledande politiker vann gångmarschen på Djurgården. Denna framgång för bandybaronen sammanföll med stora framgångar för Lesjöfors bandylag. Den spänstige baronen och bandygrabbarna blev liksom ett. Detta inte minst på grund av att De Geer själv var närvarande vid så gott som varje match oberoende av om det var seriespel eller bara en träningsmatch. I tidningsreferaten började man mer och mer allmänt efter Lesjöfors framgångar att tala om ”bandybaronerna” och efter 1978 accepterade även spelarna namnet och bär det alltsedan dess stolt på de röda matchtröjorna.
Lite ”lustigt” är det förstås att det är hockey som utspelar sig och inte bandy på baronens tavla, men troligen var det inte så lätt att finna just ett bandymotiv, så det fick bli hockey. Hur och när De Geer inköpte konstverket är tyvärr inte känt, men att den var en av hans kära klenoder kan man gott förstå, där den hängde på paradplats i hemmet!
Einar Jolins idrottsmotiv är idag uppskattade och eftersökta verk av många samlare med intresse för både konst och idrott. Nästa ägare till ”Hockeyspelare” från 1944 får verkligen ett stycke idrottshistoria ur flera aspekter på sin vägg!