Bertil Bull Hedlund

Under 1910-talet fördelade Bertil Bull Hedlund sina gracer mellan grafiken och måleriet. 1920-talets två första år tillbringade han i i Menton och ägnade sig då enbart åt måleriet, vilket också blev den period då hans mest betydande verk i olja tillkom. Därefter målade han sporadiskt och är idag framförallt ihågkommen som en av Falu-grafikerna. Gemensamt för grafikerna var att de alla verkar ha närt en ambition att bli målare, kanske en dröm att liksom Anders Zorn lyckas med både svartvit grafik och måleri.
Efter andra världskrigets slut målade Bertil Bull Hedlund i Köpenhamn. Han experimenterar med kubismen och 1919 var han en av de tjugofyra utställarna då den sk Februarigruppen fick möjlighet att ställa ut på Liljevalchs konsthall i Stockholm. Endast tre av konstnärerna målade kubistiskt, Dick Beer, Gösta Adrian-Nilsson och Bertil Bull Hedlund. Kritiken blev hård och kall, endast Ragnar Hoppe var försiktigt positiv. Bakslaget tog Bull Hedlund hårt, måleriet förändrades under de följande åren i samband med resor i Frankrike. Avgörande blev dock hans resa till Italien 1921 då han mötte konstnären Olof Ågren i Siena. Ågren älskade att måla och blev en stark inspiratör för Bull Hedlund. Ledd av Ågren fann Bull Hedlund det naivt berättande förrenässansmåleriet från Siena med konstnärer som Pietro och Ambrogio Lorenzetti, Paolo di Giovanni och Taddeo di Bartolo. Bull Hedlund inspirerades och sökte samtidigt sammanknyta den kubism han lärt i Köpenhamn och fann den italienske perspektivets mästare, Piero della Francesca och Paolo Uccello, som han stiftat bekantskap med på Louvren i Paris.
Hösten 1921 gick resan till franska Rivieran där han sammanträffade med Olof Ågren och slog sig ned i staden Menton. Tillsammans omsatte de sina lärdomar från Italien, de målade moderna motiv med de gamlas synsätt och färgkänsla, sökte monumentaliteten och den arkitektoniska fastheten. De fann en gemensam stil som främst kan betecknas som primitivism, små schematiskt förenklade hus klättrar på sluttningarna i de franska byarna, koloriten är mättad i rött, svavelgult och grönt. Figurerna är ofta något anekdotiskt beskrivna med olika attribut, en tidig yttring av Bull Hedlunds intresse för reportaget i bild och ett tidsdokument. Denna lyckliga och harmoniska tid i södra Frankrike blev kort och intensiv, de få verk, tillkomna 1922 med titlar som ”Kvarnen, Menton”, ”Landskap från Menton” , ”Promenade des Anglais” och det aktuella katalognumret ”Från franska Rivieran” är alla rariteter.
"Från franska Rivieran" befolkas av traktens bybor, kvinnan med barnet på armen, mannen med häst och kärra högst upp i backen, de franska flaggorna vajar i vinden och i förgrunden står en kvinnlig konstnär i färd med att måla landskapet, kanske en konstnärskollega? Ett lysande exempel på Bull Hedlunds franska, period med italiensk inspiration.

Åter hemma i Falun möttes han av uppgiften att göra en altartavla till Fors kapell i Dalarna, ett digert uppdrag som förde honom in på nya vägar mot illustrationer och vidare som etsare och Falu-grafiker. De verk som Bertil Bull Hedlund målade i Menton med omnejd framstår som synnerligen betydelsefulla i hans konstnärskap och ger oss bilden av en begåvad och för sin samtid modern konstnär.