Åke Göransson
"Rött ansikte" (With Red Face)
Stamped signature Åke G. Executed 1937. Oil on canvas glued on panel 43 x 36 cm.
Provenance
Originally in the collections of Hanna Göransson, Göteborg (the mother of the artist).
Thereafter in private collection, Öland, Sweden.
Exhibitions
Modern Konst i Hemmiljö, Stockholm, 1941, cat no 144.
Millesgården, Stockholm, 1992, cat no 24.
Göteborts Konstmuseum, "Åke Göransson", 2 November - 26 January 2003.
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, "Åke Göransson - Färgformens mästare", 2 February - 16 March 2003.
Literature
Arne Stubelius, "Åke Göransson", 1952, page 93-96.
Nils Ryndel, "Åke Göransson", 1984, page 148.
Björn Axlund, "Färgformen - Åke Göranssons liv och konst", 2002, reproduced page 202.
More information
Intygad a tergo "Målningen av Göransson, signaturen stämplad. Intygar 18 oktober 1941 av Hanna Göransson och Arne Stubelius".
Det är något märkligt med Åke Göranssons konstnärskap, det blir ständigt nyupptäckt ! Så var det när Riksutställningar genomförde en omfattande utställning 1978, när Millesgården 1992 ställde ut Göransson och senast 2003 på Göteborgs Konstmuseum och Prins Eugens Waldemarsudde i samband med att det var 100 år sedan han föddes och 60 år sedan han dog. Såväl Göranssons tragiska och korta levnad som hans säregna måleri har skapat en myt som fascinerar alla och envar och som väcker nytt intresse. Efter att ha slitit som lärling på en raksalong redan som 13-åring och tvålat in hakor från åtta på morgonen till nio på kvällen, blev han till sist utlärd barberare i hemstaden Göteborg. 1923 tillbringar han ett år i Dals-Ed hos turistortens ende frisör, Gustafsson, som också blir hans vän och modell. I det lilla samhället lär Åke känna sitt livs enda kärlek och mor till hans barn, Inga Andersson. Vid sidan av sitt slitsamma arbete studerar han korrespondenskurser i teckning och målning. 1924 blir han deltidselev på Valands och sällar sig till de unga konstnärerna som slöt upp runt sin lärare Tor Bjurström. Efter en kort period av glädje och tillhörighet med andra konstnärer börjar tendenserna till mental ohälsa att visa sig. Från 1932 går han knappt ut och tar skydd i moderns etta i Landala och det är också där som de allra märkligaste och intensivaste konstverken tillkommer. 1937 tas han in på Lillhagen, Göteborgs nya mentalsjukhus. Han är i uselt skick, både psykiskt och fysiskt med en vikt på endast 48 kilo och har tuberkulos i lungorna och fullt utvecklad schizofreni. Åke Göransson blir kvar på Lillhagen de återstående fem åren av sitt liv innan tuberkulosen tar hans liv.
”Rött ansikte ” är en av de åtta dukar som Arne Stubelius, Göranssons levnadstecknare, daterade till den sista tiden som Åke Göransson tillbringade i hemmet i Landala innan han togs in på sjukhuset. Den röda färgen dominerar helt och är avgörande i dessa mycket speciella konstverk. ”Rött ansikte” är med största sannolikhet Åke Göranssons sista självporträttet. Förändrat genom övermålning ett flertal gånger vilket nästan uteslutande skedde med alla de sista konstverken. En färgmask av kadmiumrött brinner i ansiktet och lyser över hela ansiktet som kraftigt kontrasterar starkt mot den blå skjortan och den ockragula bakgrunden. Färgen har helt tagit över formen som blev betydelselös, endast färgen kunde gripa tag i Åke Göranssons alltmer förvirrade hjärna. ”Färgen har till sist bemäktigat sig formen”, skriver Björn Axlund i ”Färgformen-Åke Göranssons liv och konst” om "Rött ansikte". Den röda färgen verkar vara ett återsken av den eld som förbrände Göransson, febern som jagar hans själ och förtär hans inre. Innan sjukhusets portar sluts runt honom flammar hans konstnärskap och dessa sista verk tillkommer som ett avslutande fyrverkeri.
Designer
Åke Göransson was born in Veddige in Halland 1902. His parents were shoemaker Sven GÖransson and his wife Hanna. Sven Göransson died when Åke was only three years od and thus his mother Hanna came to play a big role in Åke's life, both as a breadwinner and a support system. Åke eventually starts working as a barbor, drawing and painting on the side for Hermods. He eventually got engaged to Inga Andersson. In 1924, Åke becomes a part time student at Valand's art school, but his tricky economic situation forces him to work halftime as a barbor. He became somewhat of a hermit, but at school he spent time with other artists who railed around their teacher Tor Bjurström. After a short period of stability begins the tendancies of poor mental health show itself. From 1932 his health deteriorates, he is deemed mentally insane, and he finds himself to leave his mothers apartment in Landala. It is from this period that the most interesting and intensive paintings were made. Torn from the world, Göransson continuously paints new versions of his view of Egnahemsvägenin Landala, interiors from the studio flat, with Hannah often lurking in the photographs. His friends from his studies find themselves intranced by his canvas paintings, and his friend Ivan Ivarson convinces Göransson to lend three artworks to the collection exhibition of 1933 at Paletten in Gothenburg. The exhibition is greatly received and brings national fame to Göransson's art. However, he is simultaneously experiencing an internal crisis and depression, and it becomes impossible for im to continue painting, and thus cannot continue to support his wife and daughter Ingrid. After this his artworks fluctuates with his state of mind, the dark is contrasted with the light, light with darkness. In the long run, his mother can no longer continue to support him with all of the art supplies he needs, and he instead begins to paint over old canvases. In 1937 Göransson was finally emitted into Gothenburgs new mental hospital. He was in terrible form, both mentally and physically, since he suffered from tuberkulosis, weighed only 48 kilos, and had full fledged schizophrenia. He remained at the hospital until his death in 1942.
Åke Göransson's artistic career would likely have faded into obscurity if Arne Stubelius had not made a spontaneous visit to Göransson's mother, Hanna, one summer day in 1940.Stublius worked with monographs like Ivan Ivarson and wanted to verify some facts. One time, Stublius asked if there were any more of Göransson's art left in the home. Göransson's mother asked her son to mobe off the sofa, where upon opening the sofa cover, they found the home of Göransson's art. This marked the beginning of Åke Göransson’s artistic career being brought into the spotlight. Through purchases, Gösta Stenman enabled the rescue of the works. They were restored, mounted on panels, and framed. The exhibition at Modern Konst i Hemmiljö on Strandvägen in Stockholm in 1941 was received very positively and marked the start of significant attention towards Göransson’s work. Only a few paintings were created in the hospital the following year before Åke Göransson passed away from mental exhaustion and tuberculosis in 1942.
Read more