Med sin kraftfulla och dramatiska utstrålning fångar den stående kvinnofiguren genast betraktarens intresse. "La Femme à la Fenêtre" är ett verk som i minsta detalj genomsyras av Picassos originalitet och omisskännliga sätt att återge sin omvärld på.
Kontrasten mellan ljus och mörker, den intensiva svärtan och det starka ljuset som faller in genom fönstret, samt skuggorna i kvinnans ansikte förhöjer dramatiken i bilden. Kvinnans blick utstrålar trots de långt drivna kontrasterna ett märkligt lugn, och de upphöjda händerna för tankarna till en välsignande eller välkomnande gest. Harmoni och andlighet är det bestående intrycket och förmedlas mästerligt med hjälp av den teknik som Picasso valt att arbeta med - akvatintetsningen. Akvatint är en så kallad tonetsningsmetod som började användas i Frankrike i slutet av 1700-talet. Vanligen låter man ett fint pulver falla över plåten, som sedan värms fast innan man etsar den. Resultatet blir vid tryckningen en kornig ton som liknar de många mjuka schatteringarna hos en akvarell.

1952-1953 utförde Picasso åtta etsningar i stort format. Två motiv är hämtade ur sviten Corrida, fyra från djurvärlden och två kvinnoporträtt, "L'Égyptienne" och auktionens "La Femme à la Fenêtre". Kvinnoporträtten är till formatet de största grafiska blad konstnären utfört. "La Femme à la Fenêtre" är ett av de mest betydande grafiska verken och ett centralt verk i Picassos samlade grafiska oeuvre.