Carl Larsson

Våren 1893 befinner sig Carl Larsson med familj i Göteborg där Carl har plats som lärare på Valand. Carl känner emellertid att det är dags att lämna över posten som lärare till någon annan och skriver därför i april 1893 till Georg Pauli: ”Nu är min fråga, huruvida du möjligen skulle vara hågad för ombyte och vilja övertaga mitt grej med Göteborgs musei ritskola. Vad skulle du säga om det? Det skall jag säga och bedyra att vi trivts utmärkt här. Mina elever älskar jag och ateljén är utmärkt trevlig”.

Georg Pauli beslutar sig för platsen och det blir överenskommet att Carl Larsson skall överta Paulis ateljé i Stockholm. Ulwa Neergaard, Carl Larssons stora levnadstecknare, förtäljer följande: ”Våren 1893 slår Carl och Karin Larsson sig tillfälligt ner ett par månader i en fiskarstuga i Marstrand. I Marstrand finns mängder av motiv som tilltalar Carl Larsson och där föds Brita, deras femte barn”.

Om vistelsen på Marstrand, samt tilldragelsen i sig, har konstnären själv nedtecknat följande i skriften "De Mina": "Här ser ni det inre av en uppriggad fiskarstuga, som hyrs ut åt sommargäster. Oss fingo de på köpet, tidigt en vår, och där föddes Brita. Jag glömde säga att det var på Marstrand. Karin, stackare, har krupit upp i soffhörnet och där gjort det så hemtrevlig åt sig som möjligt. Kluck-kluck, låter det. Det är den två veckor gamla Brita. Utanför i skrevorna ler majsol, men Karin ser mörk och djup ut. Gräver hon månne i framtidens urna efter lycka och sällhet åt den lilla vid bröstet? Det tror jag ej, hon är nog för klok, Karin, för att sitta och önska, men det kan ju hända att hon tänker ett och annat i samband med barnungen […] –om hon bara inte tänker på vad hon skall ge mig till middag".

Dottern Brita föddes den 10 maj 1893 och den ovan beskrivna händelsen förevigade Carl Larsson i akvarellen "Karin med Brita vid bröstet". Endast ett fåtal verk från Marstrandstiden finns förtecknade däribland "Marstrands fästning" som uppvisar klara likheter med den så kallade Varbergsskolans bildkomposition. I katalognumret, "Motiv från Marstrand", utgörs motivet emellertid av en utblick från den försommargrönskande trädgården med den knotiga fruktträdsstammen i förgrunden och med de fladdrande seglen och hamnstråket där den sjöfarande bofasta befolkningen passerar förbi i fonden. Konstnären tycks samlat essensen av det välbärgade västkustsamhällets vårstämning - innan sommargästerna dominerar badorten och innan den intensiva västkustsolen förvandlat majgrönskans prakt till torkade gräsmattor och vissnade blomställningar.

I katalognumret har konstnären avbildat en pastoral paradisskildring i vilken den mänskliga närvaron hamnat i bakgrunden och fokus i stället ligger på den svenska vårens blomstrande prakt.

I ett brev hem till Sundborn skrev konstnären följande: "Gudilofvadt! Här är det härligaste ställe på jorden, det är säkert. Allt står i vårskrud och bättre tid att få en unge kan ej tänkas." På Marstrand njuter han av den måleriska rikedomen - vilket enligt honom själv var "annat än det torftiga Sundborn".

Familjen Larsson återvänder, emellertid, till Sundborn i mitten av juni samma år. Men kvar från denna korta, men ack så viktiga samt lyckliga, sejour finns motivet vilket i prunkande vårfärger avbildar det spirande växtlivet samt temporära lugnet i vad såväl då som nu kommit att betraktas som ”västkustens pärla”: Marstrand.