Våren 1886 ingick Nils Kreuger äktenskap med sin syssling Bertha von Essen. Bröllopsresan gick till Paris där de nygifta fann en liten våning i Bourg-la-Reine utanför södra förstäderna. Kreuger längtade, emellertid, hem till en regelbunden tillvaro. Den 11 februari 1887 gjorde Kreuger och hans hustru avskedsvisit hos Richard Bergh med familj och avreste samma kväll med Småland som destinationsort. Våren och sommaren tillbringades i Berthas barndomshem Knapegården i Kalmartrakten. Under ett uppehåll i Kalmar porträtterade Kreuger för sista gången sin gamle far Johan August Kreuger vilken avled den 11 maj samma år.

Richard Bergh som fått meddelande om dödsfallet skrev från Frankrike: ”Jag hoppas att du i alla fall har öppnat din färglåda sedan du kom hem och trilskats litet med den hårda smålandsnaturen, som visst lider en beklaglig brist på enhet och harmoni, liksom den svenska naturen i allmänhet. Man får allt välja med rätt mycken urskiljning bland alla de hårda, trasiga färgfläckarna derhemma för att åstadkomma en artistiskt njutbar helverkan i sina taflor. Du blir väl ännu en tid tvungen att stanna på Knapegården. Måla då för fan – det ger tröst i olyckan” (1/6 1887).

Bergh ger uttryck för den bland ”opponenter” och ”konstnärsförbundare” utbredda föreställningen att den karga svenska naturen samt det hårda nordiska ljuset var konstnärligt hämmande till skillnad från de betydligt mer gynnsamma omständigheterna i Frankrike. Det stämmer också att de svenska konstnärerna efter hemkomsten till moderlandet ofta upplevde problem att ”ställa om” från de franska synintrycken vars mjukt böljande, påfallande öppna, landskap insvepta i utjämnande svagt silverskimrande soldis kontrasterade kraftigt mot Sveriges mer ensartat klara luft.

Kreuger förmår emellertid i dessa svenska landskap från 1887 inte bara applicera de franska lärdomarna på den svenska terrängen utan även tolka den svenska naturen enligt franskt maner så att en enastående syntes uppnås. Kjell Boström skriver i sin konstnärsmonografi ”Nils Kreuger” från 1948: ”Kreuger arbetade också för fullt och tolkade den svenska naturen i några av sina mest sensibla färgstudier. Det är fullt förklarligt att de båda tavlorna Gråväder, en studie från Knapegård och Barn vid åkanten länge gällt för franska landskap. Den lilla utsikten auktionens katalognummer med sitt utpräglade kakemonoformat, en ’japanskt’ tecknad trädstam mot den grå himlen, där variationerna arbetats fram med palettkniv, och graciöst nedslängda äggula grässtrån mot sammetsbrun åkerjord utgör kvintessensen av fransk målarkultur”.

För Kreuger liksom flertalet av kollegorna inom den så kallade opponentrörelsen var det framförallt ett mål som framstod som det främsta och mest centrala – att på svensk mark måla svenskt. Den internationella, främst franska orienteringen var visserligen en grund att stå på men den fick aldrig stå i vägen för den viktiga nationella egenarten. Kreuger kom med tiden att framstå som en suverän skildrare av den svenska naturen, framförallt i trakterna av Varberg, Kalmar eller på det öländska alvaret.

Under dessa månader, på Knapegården 1887, befinner sig Kreuger emellertid alltjämt i en fas där den konstnärliga utvecklingen står och väger. Under perioden mognar, i Kreugers medvetande, känslan för de nya krav som de svenska motiven ställde på de konstnärliga uttrycksmedlen, dittills anpassade efter fransk smak och natur. Dock finns kvardröjande spår av Bastien-Lepages och Cazins vekt gråstämda ljusmåleri samt direkta upplevelser av den egentliga impressionismen kvar på ett högst påfallande sätt.

Bildformatet samt det sätt på vilket motivet är beskuret ansluter i stora drag till de japanska träsnitt som under 1800-talets andra hälft var à la mode i framförallt Frankrike. Kreugers intresse för dåtidens japonism finns dokumenterat bland annat i de många skissböcker som finns bevarade från perioden. Det skira anslaget i målningen förstärks av den disiga tonen och helhetsintrycket är typiskt för Kreugers högklassiga svenska friluftsmåleri med tillhörande lärdomar från Frankrike.