Verket visar 54 strikt organiserade svarta prickar, som när de aktiverats, rör sig i en slumpmässig riktning. Rörelsen påminner om kulans rörelse i flipperspel eller biljard, åskådaren kan själv välja vilken av de 54 prickarna som skall sätta igång rörelsen och varje prick har ett eget rörelsemönster. Rörelsen är oändlig men kan stoppas genom att man klickar på valfri prick. När två prickar kolliderar uppstår ett ljud som är unikt för respektive prick och skapar på så sätt en slumpsymfoni. Det är just det slumpartade i verket som är typiskt för Fluxus. Ordet Fluxus är den latinska ursprungsformen av engelskans "flux", som har flera betydelser, bla "flöde" och "förändring". För konstuttrycket betyder det att konstnären inte lämnar ifrån sig ett fix och färdigt verk utan att betraktaren och även andra konstnärer gärna får medverka i och förändra verket. Fluxus-konstens gudfader, George Maciunas, definierade Fluxus på följande vis i sitt manifest från 1965: "För att etablera sin icke-professionella status i samhället måste Fluxuskonstnären demonstrera att han är ersättbar och delaktig, att publiken klarar sig själv, att vad som helst kan vara konst och vem som helst kan göra den."