"Höstlandskap, Smedsudden"
Signed Axel Nilsson and dated 1930. Canvas 50 x 61 cm.
Fritz H. Eriksson's collection. Stockholm. Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm, October 1960, cat no 121.
Riksförbundet för bildande konst, 1930 and 1941.
Sörmlands bildningsförbund, exhibition 133.
Konstakademien, Stockholm, 1943.
Förening för nutida konst, Fritz H. Eriksson's collection cat no 116.
Hans Eklund, "Fem Stockholmsmålare, Naiv och intim konst" 1951, reproduced.
Axel Elvin, SAK, Sveriges Allmänna Konstförening, publication lxxix, "Axel Nilsson", page 107.
”Konst i svenska hem", vol. II, part 3, collection no 124; Fritz H Eriksson, Valhallavägen 112, Stockholm.
1917 vandrade konstnären Alf Munthe förbi Smedsudden på södra Kungsholmen och tjusades av platsen och bebyggelsen som då ägdes av ingenjören i patentverket, Pierre Kreüger. Munthe tog kontakt med Kreüger och sommaren därpå kom han tillsammans med de sk "intimisterna" att hyra den s.k. "Sjövillan". Den lilla konstnärskolonin kom i början att bestå av Gotthard Widing, Alf Munthe, Torsten Palm, Victor Axelson och skulptören Ivar Johnsson. Den idylliska omgivningen i utkanten av Stockholm blev deras främsta motiv. Utsikten var magnifik, tvärs över sundet av Mälaren möter blicken den lummiga Långholmen, mot väst var sikten fri mot Essingen och Kungshatt och in mot staden låg Riddarfjärden öppen med Norrmälarstrands skjulbebyggelse med garveri-, kasern- och sjukhustomter ända ner till vattnet. 1920 blev två unga konstnärer, Axel Nilsson och Frithiof Schüldt erbjudna att hyra två rum och kök på övre plan i Sjövillan som vid denna tid var rätt förfallen, dragig och med spår av tidens tand. Smedsuddsmåleriet blev tröskeln för Axel Nilsson till något nytt och såväl perioden som miljön fick avgörande betydelse för hans fortsatta konstnärskap. I mitten av 1920-talet gjorde Axel Nilsson sin ”tour de force” i Frankrike och en rad idag berömda verk tillkom. Åter hemma i Sverige igen blir Stockholm och den närmaste miljön hans motiv, staden och dess utkanter fortsatte att fascinera. Trakten mellan Fridhemsgatan och Stadshagen var fyllt av industrier och arbetarbostäder och motiven fann Axel Nilsson nere vid vattnet och längs stränderna där staden höll på att förvandlas. I hans förtätade Stockholmsskildringar där svunna tider väcker nyfikenhet hos dagens betraktare ges en bild av Stockholm som idag är både bortbyggd och glömd. Smedsudden, den lilla idyllen i stadens utkant, hade förstås fortfarande en stor plats i hans hjärta och dit sökte han sig ofta. ”Höstlandskap, Smedsudden” i prunkande efterårsfärger är en av hans mogna expressiva ”naivistmålningar”, utförd 1930. I sundet utanför ”Sjövillan” och det gamla ”Tullhuset” passerar en segelbåt och i förgrunden är höstlöven intensivt gula, en stark kontrast till de gamla gistna hustaken. Idag är Smedsudden fortfarande en idyll en vacker höstdag, men helt införlivad i staden.