"Strandparti", Normandie/Bretagne
Signerad med dedikation: "A mon ami E Barau" W de Gegerfelt och daterad -78. Pannå 40 x 55 cm.
Tidigare i Fil. dr Adolf Anderbergs samlingar, Malmö.
Viggo Loos, "Friluftsmåleriets genombrott i svensk konst 1860-1885", SAK, 1945, upptagen i katalogen sid 343 (under titeln "Strandparti", då tillhörande Fil. dr Adolf Anderberg, Malmö).
A tergo påskrift: "Anderberg".
Vid sidan av Alfred Wahlberg är Wilhelm von Gegerfelt den viktigaste företrädaren för övergångsskedet mellan Karl XV-tidens akademiska, tyskorienterade landskapsmåleri i den nordiska romantikens anda och den frambrytande friluftsrealismen hos 80-talets opponentrörelse. Von Gegerfelts realistiska naturuppfattning och måleriska sätt fick stor betydelse för den koloristiska frigörelsen hos den yngre generationen i 1870-talets svenska måleri, där särskillt C.F. Hill kan nämnas. Von Gegerfelt var en av de få svenska målare verksamma i Paris vilka Hill umgicks med. Vid utbrottet av Hills sinnessjukdom 1878 blev han omhändertagen av von Gegerfelt. Det är således knappast förvånande att katalognumret tidigare ingått i konsthistorikern Adolf Anderbergs samlingar då denne är författare till det som än i dag anses som standardverket om Hill från 1951.
Von Gegerfelts landskapsmålningar från 1870-talet kännetecknas av ett påtagligt inslag av asfalt, vilket möjliggör starka färgsättningar och kraftfulla kontraster mellan mörka och ljusa partier. Särskilt i skildringarna från kanalkusten i Normandie och Bretagne ger konstnären prov på en förening av kraftfull terrängskildring samt en förfinad ljusbehandling av himmel och hav, vilket märks i bl. a. "Kritklippor i Normandie" från 1878 (Nationalmuseum). Den svenske landskapsmålaren Olof Hermelin gjorde följande iaktagelse angående von Gegerfelts måleri från denna tid: "Man söker framförallt harmoni i färgen, stora hela motsättningar. Man försmår detaljerna såväl i fråga om färg som teckning, man vill slå blicken genom det stora i uppfattningen såväl af form som färg. En tafla som ser så godt som färdig ut, insmörjes utan barmhärtighet med en duktigt brun sås. I och på denna målas sedan ånyo med renare färger. Sålunda uppstår finhet i tonen, sålunda frambringas verkliga konstverk 'som kunna slå ihjel andra' ".