Alexander Roslin

Vid Alexander Roslins ankomst till Paris 1752 upplevde man en idé- och stilhistorisk brytningstid mellan rokoko och klassicism. I Paris dominerades rokokon fortfarande av den stora franska mästaren François Boucher och hans ateljé. Roslin övergav den italienska senbarocka traditionen som han tidigare anammat för att stifta bekantskap med den franska esprin och den begynnande klassicismen. Roslin visade sig lyhörd för de nya signalerna. Kort efter att först ha lockats av rokokons behagfulla uttryck försakade han det snart för en klar, lugn och stabil disposition och blandade dess glätta människouppfattning med en mer orädd och realistisk människosyn. Roslin var förutom en utsökt porträttör och en oöverträffad stoffmålare, också en insmickrande människokännare och bevisligen så skicklig att han lyckades vinna Bouchers vänskap och aktning. Bouchers uppskattning av svensken var omtalad och det har sagts att Roslin skulle ha anlitats av Boucher för att utföra stoffmåleriet i den senares porträtt av Madame de Pompadour. Som en del i en förtroendeskapande utveckling målade Roslin flera porträtt av sin väns käraste familjemedlemmar. I auktionens porträtt ser vi Bouchers andra dotter Marie Emilie Boucher född 1740, porträtterad av Roslin 1779. Vid tidpunkten för porträttets tillkomst var Marie Emilie gift Cuivilliers, vilket också gör sig gällande av kuvertet i hennes hand som är adresserat till maken. Marie Emilie Boucher var tidigare gift med miniatyr- och gouachemålaren Pierre Antoine Baudouin, för övrigt Madame de Pompadours favoritmålare. När Baudouin dog 1769 gifte Marie Emilie om sig med den skicklige och spirituelle statssekreteraren Charles Étienne Gabriel Cuvillier. Roslin ”le Suédois” hör till de mest framgångsrika svenskarna genom tiderna. Vid mitten av 1700-talet hade han etablerade sig som en av sin samtids yppersta porträttmålare. Vid sin död 1793 var Roslin en av de rikaste konstnärerna i Paris.