Cecilia Ömalm

Ett verk ur serien "Malmaison" är inköpt till Moderna Museet samlingar och på SVT:s Kobra slog man fast att år 2009 var Cecilia Ömalm Krajcikovas genombrott i konstvärlden.

Hennes arbeten handlar om proportioner och vårt förhållningssätt till dessa. Hon vill skapa möjligheter att se något nytt, stiga in i något omöjligt och för betraktaren att ta del av konstverket.

De digitala miljöerna är beskrivningar av ett tillstånd eller ett psyke, något obestämt, suggestivt, kanske hallucinogent. En värld som pendlar mellan det fantastiska och det
förbjudna. Hon utgår från gamla förlagor och sammanfogar fragment i nya sammanhang. Det handlar om motsatser; död-levande, dröm-verklighet.

Verken som ingår i "Malmaison" visar salar, bibliotek, paviljonger och andra högreståndsmiljöer. Titeln är tagen från "Malmaison" som var ett palats som tillhörde Napoleon Bonaparte; litterärt översatt betyder det "the evil house". Konstnärens palats är en utsökt dröm av onska, som vi känner från noveller av bland andra Marquise de Sade. Stämningen i palatset är mörk och hotfull, rummen är tomma men vackert dekorerade. I "Marquis de Sade" kommer man in i kärnan eller hjärtat av Malmaison. Detaljerna för tankarna till undertryckt våld och möjligen bråd död. Är detta rum ägarens privata boning eller, när man tittar upp i taket, en fängelsehåla? Har något fasansfullt redan inträffat eller står du själv på tur? Konstnären beskriver själv arbetet med detta rum som mycket koncentrerat under några intensiva veckor. Hon blev fascinerad och skrämd av resultatet då hon i detta fall, inte utgick från någon förlaga alls, utan lät collagearbetet flöda fritt och intuitivt. När hon omvandlade den stora bildfilen till en liten, blev den av en slump exakt 666 K stor. Konstnären blev vettskrämd, låste ateljén och tog en taxi hem. Samtidigt kunde denna slumpmässiga siffra inte bättre beskriva karaktären på den bild hon just skapat.

Cecilia Ömalm Krajcikova är representerad bl a på Moderna Museet, Västerås konstmuseum och Statens Konstråd.