Sigrid Hjertén

I målningen "Vid torget i Cassis, den 14 juli", är det snart dags för festligheter, alla i byn skall fira Frankrikes nationaldag, sång, mat och vin skall fylla gator och torg. En glädjens dag, då gamla och unga kan skratta och trivas i varandras sällskap. Byns invånare sover siesta, men Sigrid målar hela dagen, hon låter ingen tid gå till spillo. Kanske är det sonen Ivan, som med Sigrids konstnärliga frihet, åter är en glad och busig liten gosse som är på väg upp till de tilltalande, fladdrande flaggorna. Konstnärsvännen från Matisseakademien Carl Palme betecknade de målningar som tillkom 1934 "såsom tillhöriga Hjerténs fullödiga period". Under 1930-talet återvände Sigrid Hjertén till äldre motiv som hon tolkar i nya versioner, "Vid torget i Cassis, den 14 juli" är ett lysande exempel på hennes vid denna tid oefterhärmliga expressionism.

Denna målning av Sigrid Hjertén är ett verk från 1932, som var just det år hon tog farväl av Frankrike och flyttade hem till Sverige efter att sedan 1920 varit bosatt i Paris tillsammans med maken Isaac Grünewald. På sätt och vis kan man säga att målningen är ett känslosamt avsked till en värld med färger och stämningar som hon alltmer gått upp i med former som kan tyckas upplösta i nya nästan extatiska bilder. Hennes psykiska sjukdomstillstånd blev i början av trettiotalet allt mer påtagligt med oro och plågade nerver, något som gjorde en resa tillbaka hem alltmer nödvändig.
Målningen går tillbaka på ett verk med samma motiv från tjugotalet, något som visar konstnärens kärlek både till motivet och platsen. Sigrid Hjertén hade kommit till Frankrike första gången hösten 1909, då hon också för första gången kommer i kontakt med Henri Matisse och hans skola och då också träffar Isaac Grünewald och andra medlemmar i den nybildade konstnärsgruppen De Unga. Hon går sedan hos Matisse i hans Académie och avslutar sina studier hos honom 1911, då hon återvänder till Sverige och även gifter sig med Isaac Grünewald samma år. Under tiotalet finns hon sedan i Stockholm, bosatt först vid Kornhamnstorg och sedan vid Katarinavägen. Hennes målningar från denna tid visar många underbara utsikter över dessa delar av staden.
Under Paristiden på tjugotalet reser hon runt med Isaac i Frankrike och även i Italien. Hon kommer att uppleva det starka ljuset över Medelhavet, de prunkande färgerna och alla träd, blommor och hus som nästan synes upplösta av förvandlingarna i dagrar och stämningslägen. Allt detta bär hon med sig när hon reser tillbaka till det nordliga ljuset i Sverige, och det är lätt att förstå att för en målare som Sigrid Hjertén blir det franska ljuset alltid det hon återkommer till.
Denna målning, Vid torget i Cassis, den 14 juli, visar middagshettan vid det lilla torget, som skildras mycket starkt i rosa och blå nyanser, en beskrivning av intensiteten i ljuset som bryts endast av de vajande tricolorerna på taket. En kvinna tycks vila sig under taket, men värmen kommer hon inte undan, vilket skuggan vid väggen tydligt visar. En liten pojke är den ende som orkar vara aktiv och försöker klättra upp till flaggorna. Hans energiska gestalt har en central placering i målningen, det är honom betraktaren ser allra först. Hans energiska och nästan ornamentala rörelsemarkering och de mjukt exploderande färgskiftningarna i väggar och träd visar bilden av det Frankrike som Sigrid Hjertén hade lärt sig av Matisse och nu skulle lämna men ändå ha kvar i sitt målarminne. Hon har här i sitt sena måleri utvecklats i en alltmer expressionistisk riktning, men ibland nästan abstrakta inslag. Ett unikt och mycket personligt måleri.
Sigrid Hjertén fick uppleva ännu en resa till Södern under en tillfällig förbättring i sitt hälsotillstånd. Det var till Sicilien 1934. Hon hade sedan sin första separatutställning på Konstakademien 1936. Hon avled 1948, sextiotre år gammal.

Beate Sydhoff
Konsthistoriker och kulturskribent