Hyacinthe Rigaud

Erik Sparre af Sundby, född 15 juli 1665, död 4 augusti 1726 i Stockholm, var en svensk greve, fältmarskalk, riksråd och diplomat. Han var son till friherre Axel Carlsson Sparre och Beata Stenbock. Han var från 1707 gift med Sophia Wrede, dotter till greve Fabian Wrede till Östanå. Hon dog i barnsäng efter två veckor, och i sorg lämnade Erik Sparre familjen Wrede och överlät vården av sonen Axel Wrede Sparre till dem.
Sparre gifte om sig 1710 Christina (Stina) Beata Lillie 1710 och hade i detta äktenskap dottern Ulrica (Ulla) Louise, gift med Carl Gustaf Tessin.
"Le beau Sparre" som han kallades, en av dåtidens grandseigneurer,
var från 1683 i fransk krigstjänst i det regemente som senare kallades Royal suédois och tog avsked 1707 med generallöjtnants grad. Han återvände därefter till Sverige och innehade ett flertal höga militära och civila poster. År 1709 avvisade han erbjudanden att bli Nils Karlsson Gyllenstiernas närmaste man vid armén i Tyskland eller Magnus Stenbock underbefälhavare i Skåne. Istället sändes han till Frankrike 1712 och tack vare sina goda kontakter med kung Ludvig XIV lyckades han utverka stora franska penninglån. Han utnämndes samma år till svensk generallöjtnant och överste för Närkes och Värmlands tremänningsregemente. År 1714 skickades han till Berlin för att söka preussiskt stöd för det svenska fältåget mot Ryssland och till fredskongressen i Baden mellan Frankrike och kejsaren utan att kunna uträtta något. Samma år utnämndes han till ambassadör i Paris och lyckades uppnå en förmånligt subsidietraktat med Frankrike i april 1715. Han hemkallades 1717. I samband med drottning Ulrika Eleonora dy´s trontillträdde 1718 utnämndes Sparre till riksråd och kansliråd. 1719 upphöjdes han till greve med namnet Sparre af Sundby efter det ärvda Stora Sundby samt utnämndes till fältmarskalk.

Han skickades 1719 åter ut på en europeisk rundresa till Wien, Paris, Hannover och Dresden med syfte att uppbåda en allians mot Ryssland. Planen gick dock om intet och istället tvingades Sparre delta i överläggningarna som ledde fram till freden i Nystad i vilken Sverige avträdde stora landområden till Ryssland. Hans sista politiska insats skedde 1726 när han dödsjuk begav sig till Stockholm för att stödja Arvid Horns utrikespolitik. Med röstsiffrorna nio mot åtta i rådet fick Horn klartecken för att genomdriva den hannoverska alliansen med Frankrike och Storbritannien. Sparre dog dock innan beslutet hade bekräftats av riksdagen.

Auktionens porträtt målades år 1717 och framställer dåvarande svenske ambassadören i Paris friherre Erik Axelsson Sparre i harnesk med ”tigerskinsgewandt”. Enligt konstnärens räkenskaper betalade Erik Sparre för ett original och en kopia som båda kostade 300 livres styck. Huruvida denna målning är originalet eller kopian är svårt att avgöra, men saknar betydelse då de med största sannolikhet är av likvärdig kvalitet. I grevinnan Sparres samlingar på Mariedal i Västergötland hängde år 1920 ett likvärdigt porträtt med måtten 81x65 som sannolikt är den andra målningen från år 1717 av Rigaud.
...
Erik Sparres svärson, greve Carl Gustaf Tessin, som ägde flera portätt av svärfadern, lät 1761 hovmålaren Gustaf Lundberg kopiera rigaudporträttet från 1717 i olja som försågs med en bred förgylld bildhuggare ram. Porträttet upphängdes i grevinnans kabinett på Åkerö. Denna kopia är identisk med ett porträtt som år 1950 fanns i samlingarna på Stora Sundby, Södermanland

Bukowski framför ett stort tack till Tessinkännaren fil kand Roger de Robelin som välvilligt bidragit med upplysningar.