David Klöcker Ehrenstrahl

Fotograferad och registrerad av Svenska porträttarkivet (SPA 1982:208).

Den svenska stormakten var självklart tvunget att profilera sig på alla konstens områden såväl inom arkitekturen som målarkonsten. Sverige som sådant hade ingen bredare konstnärskår och egentlig konstnärutbildning saknades. Detta gjorde att man såg sig ut över gränserna efter skickliga hantverkare. David Klöcker Ehrenstrahl (1628-1698) stammade från Hamburg. Liksom sina nordtyska yrkesbröder sökte sig Ehrenstrahl till de holländska målarskolorna men kallades till Sverige av Carl Gustaf Wrangel som han kommit i kontakt med i Holland. För familjen Wrangel utförde han flera stora arbeten

Han kom snabbt i gunst hos drottning Hedvig Eleonora som såg till att han kunde göra en studieresa till Frankrike och Italien. Väl hemkommen till Sverige utnämndes han till hovmålare vilket gav honom en ansenlig fast lön samt stor ryktbarhet bland de högsta kretsarna.
Vid den här tiden var det svenska riket var mäktigare än någonsin. Den unge kung Karl XI tog i egna händer makten av högadeln. Stormaktens självhärskare behövde en dekor värd hans rang och en konstnär som kunde skapa hans officiella image och som kände till barockens retorik och den visuella propagandans metoder. I David Klöcker fann kungen rätt man för platsen. Karl XI uppskattade sin hovmålares flit och färdigheter så mycket, att han år 1674 adlades under namnet David Klöcker Ehrenstrahl och kallas än idag ”den svenska målarkonstens fader”.
Ehrenstrahl ledde en stor ateljé, där han tillsammans med sina många assistenter fyllde det ständigt växande behovet av otaliga monumentalmålningar och paradporträtt. Internationellt sett verkar Ehrenstrahls hovbarock något klumpig, men den motsvarade alldeles uppenbart den avlägsna uppkomlingsstormaktens önskemål.
En av Ehrenstrahls många elever var David von Krafft (1655-1724), tillika hans systerson. David von Krafft var liksom Ehrenstrahl född i Hamburg men kallades till Sverige av Ehrenstrahl. Efter Ehrenstrahls frånfälle övertog Krafft titeln som hovmålare. David von Kraffts ateljé blev vaggan för den svenska porträttkonstens blomstring under 1700-talet. Elever hos Krafft var under en tid bl a Arenius, Lundberg, bröderna Pasch och Scheffel, dvs snart sagt alla de begåvade konstnärer, som i början av 1700-talet höjde den svenska porträttkonsten till en hög nivå också allmäneuropeiskt sett. Även Krafft belönades likt Ehrenstrahl med adelsskap för sina insatser.