Carl Larsson

Det var genom publikationer som ”Ett hem” (1899), ”Larssons” (1902), ”Spadarvet – Mitt lilla lantbruk” (1906) och ”Åt solsidan” (1910) som Carl Larsson nådde ut till den riktigt stora och breda publiken. I centrum för dessa publikationer stod de varma skildringarna av konstnärens familjeliv samt den egna hemmiljön. En av de många läsarna var August Strindberg som av konstnären mottagit ”Spadarvet” i julgåva år 1906. Georg Nordensvan berättar i sin bok om Carl Larsson om hur Strindberg skriftligen gav uttryck för sin uppskattning på följande sätt ”Vi (!) ha läst Spadarvet idag, juldagen och fått något gott i själen. Jag sade mig: Han har slutligen funnit, hur han ska ha sig i livet”. Dessvärre väckte Larsson Strindbergs missnöje något senare när han vid ett samkväm på Djurgårdsbrunn vågade antyda att Strindberg inte alltid varit fullt rättfärdig i sina domar över människor. Strindbergs replik lät inte vänta på sig. I ”En ny blå bok” som utkom 1908 ägnade Strindberg några sidor åt sin forne vän. Denne befanns vara falskheten personifierad, en person ”som ljugit ihop en karaktär åt sig eller rättare sagt en karaktärsmask”. Carl Larsson betecknar själv långt senare påhoppet som ”ofattbart skändligt”. Långa tider är han missmodig och misstrogen och beskriver själv hur han är ”alldeles lamslagen, kan ej arbeta, är förtvivlad”. Nordensvan återigen berättar om hur Larsson emellertid repade sig och ”som pånyttfödd andas den friska morgonluften en solig sommardag, kastar han sig över arbetet”. Nu är det heller inte hans tankekval som söker uttryck utan begäret att fånga och fasthålla solskenet och skönheten. Under denna stämning tillkommer ”Åt solsidan”, till en början 14 akvareller daterade 1908 och lika många året efter. Larsson målar ”både nätter och dar” och ”aldrig i mitt liv har något arbete gjort mig sådan glädje”. ”Du kan ej tro, vad jag ser allting vackert numera”, skriver Larsson i augusti 1909. ”Mina barn stå mot det friska gröna i underbara färgmotsättningar, himlens moln och regnbågar har jag nu först upptäckt, och jag öppnar mina små korpgluggar så vitt jag kan för att all denna härlighet skall kunna sila in i min själ”. Akvarellerna i serien ställdes ut flitigt redan 1909 då de visades i Göteborg, München och Berlin. Lagom till julen 1910 publicerades den utökade serien om 32 akvareller i färgtryck. Georg Nordensvan beskriver sviten enligt följande: ”Dessa bilder – 32 till antalet – äro ej målade av en missmodig grubblare, nedtryckt av livets styggelse. Deras hjärtevärme är okonstlad och innerlig. De strängar som Carl Larsson så ofta anslagit i sina hembilder, tona fullödigt och rent. Denna gång ger han inte huvudsakligen en inventarieförteckning, människorna ha fått en större roll än i ’Ett hem’, stämningen likaså. I ögonen fallande är den hurtiga färgklangen i dessa akvareller med motiv från Hyttnäs, Spadarvet och Faluhemmet. Koloriten är lätt och luftig eller är den saftig, mättad, djupare i ton än i de föregående Sundbornstavlorna med deras tunna färg och jämnstrukna dager”. Akvarellen ”Skolhushållet / Lisbeth dukande bordet” tillhör de motiv som utfördes år 1908. Motivet avbildar dottern Lisbeth som dukar bordet i skolhushållets matsal i det nyanskaffade huset i Falun. Ulwa Neergaard skriver: "Porslinet med Alf Wallanders dekor var speciellt inköpt till den nya bostaden, och de röda möblerna är de, som Carl Larsson hade i sin ateljé i Stockholm år 1906, när han bodde där för att göra studier till 'Dramats skapelse'. Möblerna finns till exempel med på 'Modellen skriver vykort' ". Carl Larsson kommenterar i "Åt solsidan" själv det hela enligt följande: "I köket härskar Anna Arnbom, min väns dotter, som också för spiran öfver barnen under det vi äro i Sundborn; Lisbeth är f.t. hennes hjälpreda, både med att duka och städa, samt att tussa och knuffa stackars lille Esbjörn". I katalognumret syns emellertid inte lille Esbjörn. Kompositionen kretsar helt kring Lisbeth i färd med att, under ordnade former, duka bordet inför måltiden. Takarmaturen sprider ett behagligt ljussken över bordet vilket dekorerats med en enkel blomsteruppsättning. De röda jugendmöblerna kontrasterar effektfullt men sobert mot väggarnas varmt gula färg. Ytterligare färg tillförs motivet genom Lisbeth vars, till synes, sparsmakade, men samtidigt vackra klänning i grönt fulländar kompositionen.