Torsten Andersson
"Carl Larssons bakgård med blodfärgad skugga"
Signerad Torsten a tergo. Duk 150 x 130 cm.
Provenance
Galleri Brändström, Stockholm.
More information
Torsten Andersson, en av vårt lands största och mest egensinniga målare gick ur tiden i maj i år. Han var verksam och upptagen av måleriet in i det sista.
Under 60-talets första hälft var han sin tids allra yngsta professorer (34 år) och undervisade på Konsthögskolan i Stockholm. Därefter drog han sig tillbaka till sin mors gård i Skåne och blev kvar där. I de tidiga målningarna Källan I-III och Molnen mellan oss, (MM:s samling) målade han porträtt av abstrakta objekt där naturen stått modell, för att på så sätt återfinna måleriets möjligheter efter modernismen, i en ny tid. Sakta men säkert började han mejsla ut sitt alldeles egna språk och befriade sig från föregångare och den rådande traditionen. Efter många år av tystnad visade han på 80-talet en serie målningar av abstrakta skulpturer med poetiskt ursprung. Efterhand blev motiven konkreta skulpturer och så fylldes hans dukar av mjuka textila former och tecken i början 2000-talet. Språket utvecklades och stadfästes.
Målningen ”Carl Larssons bakgård med blodfärgad skugga” visades år 2006 på en uppmärksammad soloutställning på galleri i Stockholm. Torsten Andersson utgick i utställningen från ett av de första porträtten som Carl Larsson gjorde då han kom till Sundborn: ”Ulf i aftonsol”. I målning efter målning gick Andersson vidare i motivet, bortom pojken Ulf, in i skuggorna och väggen, mot blodet. För att med sitt särskilda språk göra porträtt av erfarenheten från det egna konstnärskapet. Eller från ett annat perspektiv, måla en bild av en skulptur, målad i Falu rödfärg, med ett lockande svart hål, fullt av möjligheter.
Monica Nieckels
Designer
Torsten Andersson is a Swedish visual artist who was a student at the Royal Institute of Art in Stockholm from 1946-50 and then professor from 1960-66. He has twice received the Carnegia Art Award, winning first prize in 2008, and winning the Chock prise in 1997. Andersson has dedicated himself to an explorative form of painting, seeking what he terms his own language and a new path for painting. In the early 1960s, Andersson reached a breakthrough with his paintings “Måsen” and “Källan”. Later he focused on painting portraits of fictional sculptures. Known for his vigorous self-criticism, Andersson is known for destroying works that he believes don’t live up to his fullest potential.
During his lifetime Andersson exhibited internationally and participated in the 32nd Venice Biennale in 1964 and the São Paulo-Biennale in 1959 och 1983. Retrospective exhibitions of his work was held at Moderna Museet in 1986 and Malmö Konsthall in 1987. His work was featured but not limited to solo and group exhibitions at Gothenburg’s Art Museum (2008), Moderna Museet in Stockholm (2006), Zeno X Gallery in Antwerp (2003), Konstmuseum Bonn (1999), Louisiana Museum of Modern Art, Humlebæk (1997), Malmö Konstmuseum (1995), and Centre Georges Pompidou, Paris (1981).