Vera Nilsson

Inköpt direkt av konstnären.

Konsthallen, Göteborg 1934; Vera Nilsson retrospektiv utställning i SAK:s regi 1975, nr 70; Konstakademien, Stockholm; Galleri F15, Moss, Norge; Kunstforeningen, Köpenhamn; Norrköpings Konstmuseum; Eskilstuna Konstmuseum 1990; Lunds Konsthall 1990.

Göran M Silfverstolpe, "Vera Nilsson", SAK 1986, avbildad i färg och omnämnd sid 76.
Vera Nilsson bilder av barn är oefterhärmliga. Ingen har som hon fullt ut fångat barnets styrka och omedelbarhet, deras intelligens och närvaro. Hennes bilder av barn är kärleksfulla men helt utan sentimentalitet. Hon förnyade barnskildringarna radikalt. De små individerna i hennes pastosa och expressionistiska bilder är inte sockersöta barnporträtt. Dessa bilder skildrar livet ur ett barnperspektiv. Barnen i Vera Nilssons målningar erövrar tillvaron och den kampen avbildas. De första stegen, mötet med naturen, den allvarliga leken, allt skildras med respekt och förundran över växandets mirakel.
Vera tog inte emot beställningar på barnporträtt , de barn hon avbildade var personer hon mött och etablerat en ömsesidig kontakt med.
Barbro vistades en hel del hemma hos Vera under ett par vintrar i början av 1930-talet. På auktionens målning fångas Barbro i en paus medan hon gör sig beredd på nästa lek, hennes små armar svänger energiskt. En trött krokodil ligger slängd på golvet. Barbro fyller ut hela bildytan vilket förstärker känslan av intensitet i motivet.
Vera Nilssons barn är starka i sina uttryck, precis som barn är. Hon skildrade skriket och inte jollret. Hennes bilder speglar viljan och jaget, barnen tycks oberörda av att vara porträtterade. Vera barn är inte tillmötesgående och intagande som barn dittills förväntats vara. De är fria och koncentrerade och egna.