Elsa Arokallio (1892–1982) utexaminerades som arkitekt från Tekniska högskolan år 1919. Hon grundade en byrå tillsammans med sin man och ledde ensam byrån efter mannens tidiga bortgång. Vid samma tid arbetade hon även för försvarsministeriet och ritade flera byggnader åt dem. Förutom byggnader ritade hon inredningar och möbler till sina och andras byggnader, såsom brukligt var på den tiden.
I slutet av 1920-talet fick Elsa äran att designa möbler till det nya Riksdagshuset. Andra berömda designers som medverkade i samma projekt var bl.a. Arttu Brummer, Werner West och Rafael Blomstedt. Arokallio och West representerade starkt den nya funktionalismen och denna nya stilriktning syntes i synnerhet i rummen för njutning och kvinnlighet såsom i kafé, matsal, rökrum och damsalonger. Här fick modernismens enkelhet träda fram på den rådande klassicismens arena särskilt i inredningsdetaljerna och i kafémöblemanget. Arokallios möbler i Riksdagshusets rum för kvinnliga ledamöter (damsalonger) var inte särskilt lätta eller sirliga utan tvärtom stilrent massiva och tunga. Till möblerna i damsalongerna hörde även soffgrupper och skrivbordsgrupper. Arokallios möbler är tydliga och rätlinjiga enligt modernismens ideal, även om inslag av klassicismen ännu går att skönja i detaljerna, till exempel i dekorationen av fåtöljernas fötter.
Samma modernistiska influenser och fortgående påverkan av klassicismen syns även i fåtöljen som nu är till salu. Stolmodellen vann första pris i Oy Huonekalukeskus-Möbelcentralen Ab:s tävling år 1927. Arttu Brummer kom på andra plats i tävlingen. Samma stilrena former och robusthet som hos riksdagshusets möbler syns även i denna fåtölj samt den trappformiga profileringen av benen som ett minne från en tidsålder med en mera dekorativ stil.