Bo von Zweigbergk

1921 var ett mycket viktigt år för Bo von Zweigbergk eftersom det var då han började måla kubistiskt påverkad av Gösta Adrian-Nilsson. En kubism som är abstrakt och figurativ på en och samma gång med en palett av klara, starka färger, gärna flammande orange, nyponrött , grönskande grönt och glödande gult. Under en kort, men intensiv period skapar Bo von Zweigbergk några av 1920-talets bästa svenska målningar med en renhet och estetik som har få motsvarigheter. Han skalar bort allt onödigt och förebådar purismen på 1930-talet på ett fascinerande sätt och blir en förebild för Torsten Jovinge, Wilhelm Wik och Helge Linden. Tillsammans med Agnes Cleve, John Jon-And, och Torsten Jovinge tillbringar han en kort period i Södra Frankrike, där de bildar en liten skandinavisk koloni i Cagnes-Sur-Mer som logerade på pension Bellevue. De skapar där en skandinavisk purism som de blir ensamma om, i von Zweigbergks fall en futuristisk purism som är dynamisk och knyter an till GANs kubism, men med en intensivare palett. Konsthistorikern B.O. Österblom kallade hans kubism ”en sorts futurism byggd på rytmiska kontraster”.

Bo von Zweigbergk hann under sin korta levnad med att ha separatutställningar i Stockholm på Gummesons konstgalleri 1928, 1931, 1935 och 1939, på Galerie Moderne 1933 och på Konstnärshuset 1937. Han deltog i Sveriges allmänna konstförenings utställningar i Stockholm 1925, 1934 och 1936.

Efter Bo von Zweigbergks tragiska död i den stora järnvägsolyckan i Gårda utanför Göteborg 1940 anordnades flera minnesutställningar i Konstnärshuset i Stockholm och Gävle Konstsalong 1941, i Olsens konstsalong i Göteborg 1943 samt ännu en gång på Konstnärshuset 1948. Utställningen i Göteborg 1943 ordnades av hans änka och skribenten Sten Karling skriver; ”Det var en löftesrik och begåvad konstnär, som rycktes bort”.

I det aktuella katalognumret har Bo von Zweigbergk fångat en elegant dam sittande på café. Enligt tradition i ägarens familj skulle platsen vara Nordiska Kompaniets terass, men det går tyvärr inte att bekräfta. Kvinnan är klädd i tidstypiska kläder med röd kappa med pälskrage och basker, sörplande på ett glas saft genom ett sugrör och med en den franska tidningen Figaro lagd på bordet intill henne. Zweigbergks avancerade komposition är intressant, bordet flyter ihop med bakgrunden som uppdelas med hjälp av de friska blommorna i vasen. Zweigbergk visar i målningen vilken skicklig modernist han var och den ger oss ett bevis på hans intressanta avantgarde-måleri.