Untitled (Ladies and Gentlemen)
Marked on verso: PA35.044. 62-60-2358. "The Estate of Andy Warhol". Canvas 35.5 x 28 cm.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, "Andy Warhol: The Latest Work 1972–1987", 2 October 2004 - 9 January 2005.
Musee d’art Contemporain de Lyon, "L'oeuvre Ultime ", 28 January - 8 May 2005.
B: Is that a female impersonator?
A: Of what?
(ur Andy Warhols “The Philosophy of Andy Warhol [From A to B and Back Again]”, 1975)
1974 föreslog en av Andy Warhols europeiska konsthandlare, Luciano Anselmino, att konstnären skulle utföra en grafisk portfölj föreställande s.k. ”drag queens”. Warhol föreföll inledningsvis föga road men ändrade åsikt när Anselmino förtydligade upplägget. Snarare än att avbilda de glamorösa transvestiterna i konstnärens entourage, som ex. vis Warhols legendariska vän Candy Darling, föreslog Anselmino att man skulle utgå ifrån fotografier av män vilka med mer, så att säga, blandat resultat försökte passera som kvinnor.
Uppläggets underliggande drag av absurditet samt inneboende humor tilltalade Warhol som grep sig an uppgiften. Till en början försökte Warhol övertala diverse manliga medarbetare på the Factory att styra ut sig med peruker och smink. Då detta initiala projekt möttes av kompakt motstånd och rann ut i sanden begav sig Warhol med medarbetare till the Gilded Grape, en transvestitbar på 8:e avenyn och 45:e gatan, vilken i huvudsak attraherade ett klientel bestående av män med afro-amerikansk eller latinamerikansk bakgrund.
Warhols medarbetare Bob Colacello fick ansvara för rekryteringen av modellerna, vilka fördes till the Factory där de erhöll 100 dollar per timme för att posera för Warhols polaroidbilder. Projektet utmynnade 1975 i den färgserigrafiska portföljen "Ladies and Gentlemen" (Feldman-Schelmann II.128-137) vilken innehåll totalt 10 blad. Förutom portföljen (samt de ursprungliga polaroidbilderna) producerade Warhol även ett antal teckningar på papper samt originalmålningar i akryl och silkscreen på duk baserade på temat i fråga.
I "Andy Warhol 365 takes", 2004 beskriver experterna på The Andy Warhol Museum i Pittsburgh sviten enligt följande:
"At the same time that Warhol started to seriously pursue commissioned portraits of celebrities and socialites, he also produced an astounding series of prints and paintings of black and Latino transvestites. The lavish use of color and painterly brushwork endow these pictures with an exuberance and kineticism that are generally absent from his portraits of Park Avenue matrons and Hollywood stars. These highly empathetic portraits suggest Warhol’s fascination and identification with society’s marginalized individuals and with their carefully constructed sense of glamour and style".
Att Warhol, som livet igenom drogs med komplex över sitt eget utseende, kunde identifiera sig med transvestiternas mödosamma arbete för att förvandlas från ”fula ankungar” till ”svanar” framgår tydligt av hans egna ord. I samband med sviten "Ladies and Gentlemen" publicerade Warhol också år 1975 sin legendariska bok "The Philosophy of Andy Warhol (From A to B and Back Again)" i vilken han berör fenomenet med transvestiter:
"Among other things, drag queens are living testimony to the way women used to want to be, the way some people still want them to be, and the way some women still actually want to be. […] I’m fascinated by boys who spend their lives trying to be complete girls, because they have to work so hard – double-time – getting rid of all the tell-tale male signs and drawing in all the female signs. I’m not saying it’s the right thing to do, I’m not saying it’s a good idea, I’m not saying it’s not self-defeating and self-destructive, and I’m not saying it’s not possibly the single most absurd thing a man can do with his life. What I’m saying is, it is very hard work. You can’t take that away from them. It’s hard work to look like the complete opposite of what nature made you and then to be an imitation woman of what was only a fantasy woman in the first place".
Warhol skulle vid ett senare tillfälle återkomma till temat med “drag queens” i den svit av självporträtt han utförde tillsammans med fotografen Christopher Makos 1981-82.