Bakom den nystartade stiftelsen Art for the Globe, står läkaren Johan Wallin som under sitt 84-åriga liv samlat nära 700 originalverk av samtida svenska konstnärer. Stiftelsen ska årligen premiera humanister som stärker medvetandet runt miljö och vårt sköra jordklot.
“Min tro är att all förändring börjar hos människan, i våra huvuden, tankar och värderingar - en plats dit konstnärer, författare och musiker når.“, säger Johan Wallin.
Johan Wallin har samlat samtida svensk konst under hela sitt vuxna liv och 30 konstverk auktioneras ut på Bukowskis denna höst. Bland höjdpunkterna återfinns spännande samtidsverk som "Dramatiska Teatern" av Mamma Andersson, "Mohikanen (Linus)" av Lena Cronqvist och "La Scala" av Jockum Nordström. Under åren har Johan Wallin haft förmånen att möta många fantastiska konstnärer. I följande berättelser delar han med sig av dessa minnesvärda stunder.
Den första delen av Art for the Globe Collection, med temat "Musik & Dramatik säljs under Bukowskis auktion Contemporary Art & Design, 25 oktober.
Karin Mamma Andersson
”Dramatiska Teatern”
– Karin Mamma gick ut Konsthögskolan 1993. Jag såg hennes utställning på Galleri Mejan i februari 1992. Minnesvärt vacker och spännande. Jag köpte en målning. Karin blev glad. Hans Wigert har också köpt meddelade hon stolt. Något år senare ställde jag ut Karin och Hans tillsammans på Sollentunamässan.
– Karin blev snabbt uppskattad av många. Allt fler utställningar bokades. Svårt att köpa ytterligare något. Målningarna behövdes för utställningar. Karin visste att jag gärna ville ha ytterligare någon tavla. Så gav hon mig ett tips: "Om några veckor ska jag ha med några målningar på en samlingsutställning i Botkyrka Konsthall i Tumba centrum". Dit begav jag mig någon vecka efter vernissagen. Där hängde tre målningar: en mycket stor och såld (till Folke Lalander då chef på Liljevalchs Konsthall fick jag senare klart för mig), ett ganska litet porträtt och en mellanstor målning ”Dramatiska Teatern”. Den köpte jag.
– Lena Cronqvist medverkade med målningen ”Mohikanen” när Galleri Kavaletten 30-års jubilerade med en visning i december 1990 i. Vid mitt besök i hennes ateljé i Ulriksdal inför utställningen tog hon fram en större målning föreställande en yngling och en elegant frisör. ”Den här får du ha med, den har aldrig visats förut” sade Lena. Jag förstod att tavlan föreställde Linus (Tunström) numera uppburen teater- och filmregissör, chef på Uppsala Stadsteater 2007–2016.
–Jockum och Karin Mamma var nyinflyttade på Harpsundsvägen i Bandhagen. Etagevåning med ateljé i den övre delen där Jockum huserade. Jag var bjuden på familjemiddag med sönerna Valentin och Rudolf och Karins mamma på besök från Luleå. Långkok om jag minns rätt.
–Jockum hade bekymmer. En av hans riktigt stora målningar ”La Scala” fick inte plats i våningen. Källarförrådet var för litet och nu stod målningen i gången utanför. Osäker förvaring enades vi om. Kan inte du ta med målningen i din lastbil sa Jockum. Visst vad kostar den? Det ordnar sig sa Jockum. Det gjorde det och tavlan har sedan dess hängt hemma hos mig på Tomtebogatan.
–Jag var Erland Cullbergs gallerist i över 25 års tid. Följde på nära håll hans konstnärskap med besök i ateljé och bostad oftast 3-4 gånger i veckan. I jobbet ingick att förse Erland med arbetsmaterial och att ta med de målningar och teckningar han var nöjd med till förrådet i Sollentuna. Till min hjälp hade jag en liten lastbil (pickup) med kåpa. Mycket tid ägnades åt kaffe och bullar i det lilla köket.
– I bostadens av halvfärdiga målningar och kladdiga penslar och tuber överlastade vardagsrum fanns också ett litet från början helvitt Ikea soffbord. Där låg allt möjligt mestadels fimpar och odiskade kaffemuggar. I brist på duk att angripa målade Erland då och då litet på bordet. ”Motiven” växlade ständigt. En dag tyckte jag mig kunna se en trumspelande pojke. Erland tillfrågades. Log förbindligt. Höll med. Uppenbarligen inte sett det själv förrän nu.” Finemang Erland. Om jag köper ett nytt likadant bord till dig kan jag ta med det här till förrådet då?”. Klartecken. Signera. In i bilen. Till förrådet. Skruva av benen. Upp på väggen. Simsalabim. Ytterligare ett konstverk av Erland Cullberg.
– När Erland vilade sig (hans arbetssätt med stora dukar liggande på golvet var både psykiskt och fysiskt krävande) tecknade han med kol-eller färgkritor. Ett ritblock med 50 ark fyllde han snabbt. Vid mina besök kollade vi alltid tillsammans igenom vad han åstadkommit. Mestadels mest utkast, snabba streck som han övergivit. Men så dök där upp en 3–4 fullvärdiga teckningar som han var nöjd med. Dom rev vi ur. Erland signerade och vi spånade runt en del kring titlar. Erland var beläst på sitt eget sätt. Prenumerant på DN, som han dagligen ”läst” genom snabb genombläddring. Otroligt receptiv. Hans titlar hade ofta referenser till kultur (Shakespeare dök upp i de mest oväntade sammanhang) eller aktuella samhällsfenomen. Titlarna på teckningarna är representativa för den kulturella avdelningen.